Less or more

Vi tillbringade veckoslutet på landet och gjorde allt sånt som små stadsbarn inte har möjlighet till annars: Trädgårdslandet skulle vändas och B och J rensade ogräs ("tycka inte om o-gäs heller", tyckte två-åringen), plockade daggmaskar i små ämbaren och hjälpte till att plantera hela rabatten full med penséer. Det var nästan mest populärt, mest för att det involverade både sprutkanna och vattenslang, och vatten är ju alltid kul.  Mellan varven satt de i gräset och plockade vitsippor (utan stjälk såklart) som de kom springande med. Små sönderkramade små blommor som under stor andakt skall placeras i en äggkopp.  På lördag eftermiddag tog jag ännu med B på ett snabbesök till min kusins bondgård för att hälsa på korna och grisarna. Mycket roligt, tyckte både han och jag!

Som grädde på moset som heter vardagscirkus drog jag på mig en släng magsjuka förra veckan och låg på badrumsgolvet och kände mig ynklig i ett dygn. Av alla vanliga, ändå rätt ofarliga, sjukdomar är ju nog magsjuka det obehagligaste - en är så ynklig, så ynklig och så medveten om hur lätt det smittar. Jag barrikerade mig i stora sovrummet och badrummet och höll ännu efter nästan två dygn typ fyra meters säkerhetsavstånd till allting och skrubbade alla dörrhandtag frenetiskt. Sedan återvände livet  och vi drog en lättnadens suck över att det inte smittade och var glada över att det blir valborg som vanligt. Så vi firade Valborg med att gå på långlunch i snöslasket och med att ha huset fullt av både barn och vuxna på första maj. En riktigt fin dag blev det, vi invigde grillsäsongen och barnen lekte hur snällt som helst medan vuxna snickesnackade. Sent på eftermiddagen vinkade vi hejdå till alla gäster och började plocka undan lite i köket. Just då passar B på att meddela att han visst

Det är full fart i det här hemmet nu, och jag antar att det kommer att lugna ner sig någon gång om 10 år eller så? Vardagen rullar på, och det funkar bra, men det finns ju ingen tid eller plats för improvisation. För att det skall rulla så måste det vara planerat: vem åker först till jobbet, vem kommer tidigare hem, vad skall vi äta? Det finns inte direkt utrymme för att freestyla så mycket på de få timmarna som finns efter att jobbdagen är slut. Efter det superintensiva halvåret som hemmamamma i London känns det ändå rätt bra nu - det är kul att gå till jobbet, och det är kul att komma hem på eftermiddagen. Ofta hinner vi vara ute en stund på gården innan middagen (vill inte ens tänka tanken på novembermörker nu!), men sen är det middag-buuklubben-läggdags och vips är klockan 8. Och vill en ha något eget gjort så skall det ske på de få timmarna som kommer efter det. Det är väl bäst att bara konstatera att kalendern är vår bästa vän just nu, står det inte i kalendern finns det inte

Vår lillfröken J fyllde två år i tisdags. När vi frågade vad hon vill ha i sitt paket på födelsedagen var svaret "Mmm - padda!" (iPad). Såatteeee - dagens ungdom osv.  Hon fick ingen padda, utan en boll och ett förkläde med Molly på. Båda två verkade vara bra grejer och, det allra viktigaste, båda var iaf delvis blå. Och inpackade i blått papper med blått snöre och med ett blått kort. Favoritfärgen alla gånger är blå - hon ritar nästan enbart med blå kritor, och ger en henne ett färgval säger hon alltid blå.  Efter två veckor med vår finska barnskötare verkar hon rätt nöjd med sin vardag, och hon snappar upp det nya språket supersnabbt. Nu har hon insett att de flesta ord på finska slutar på "i", så nu konstruerar hon egna ord för de hon inte ännu kan genom att sätta ett i på slutet. Sked - skedi t.ex, istället för lusikka. Det kommer inte att ta länge innan hon talar både svenska och finska lika bra.  Vår bestämda lilla dam börjar dagen först av alla i f

Den första veckan på jobbet blev en ganska skön mjuklandning. Det är ännu oklart exakt vad jag kommer att syssla med på dagarna, så jag har inga klara arbetsuppgifter än. Kunden, projektet och arbetsmetologin är ändå spikade, så jag tillbringade dagarna med att plugga inför ett certifieringsprov jag måste ta i slutet av april (på två år hemma hinner det tydligen hända både det ena och det andra på metodolgisidan på jobbet...) och på att försöka komma ihåg hur det var man gjorde det här jobbandet. Det är superkul att vara tillbaka - den sista tiden hemma var det så mycket praktiskt fixande hela tiden att det här med att bara vara på ett ställe kändes nästan som semester. Nu är det bara att köra på! Barnen var superkämpar och veckan hemma med nya rutiner gick bättre än jag tror att alla hade väntat sig. Och visst, det är en del pusslande och en får ju se på klockan hela tiden på eftermiddagen när en skall hem till en viss tid, men oj, så kul det är att komma hem och få famnen full a

När vi körde hem från flygfältet satt juristen och jag och tittade ut genom varsitt fönster och konstaterade att det var a. ganska fult och b. glesbebyggt. Radion spelade nån slags suomipop och pratade humor på femåringsnivå mellan varven.  Som tur blev det bättre sen när vi kom hem. En vecka senare är det fortfarande lika glesbebyggt och grått, men det är superskönt att vara hemma. Egna saker, egna sängar, egna väggar och egna golv. Och en soffa att sitta på! Så småningom börjar saker och ting falla på plats: B börjar hitta tillbaka till dagisrutinerna, J har börjat inskolningen med sin dagmamma igår och jobbet kallar på måndag. Det blir nog bra det här!