Less or more

Efter höstens och vinterns projekt då vi såg alla StarWars-filmerna har vi nu en intern deal om att jag får välja de följande 4 filmerna vi ser (6 Star Wars filmer är tydligen lika mycket värda som 4 vanliga). Först ut av mina val var The King's Speach av följande orsaker: 1) Colin Firth 2) Mr. Darcy 3) en film med kunglig förankring och dessutom ett historiskt drama 4) Golden globe vinnare och oscar-nominering Slår man samman alla dessa orsker så kan det inte bli annat än bra, så även i det här fallet. Dramatiskt , spännande, roligt, passligt långt och med bra rollprestationer. Lite förbryllande var ändå att Colin Firth (eller Mr Darcy?) tydligen ville ta med sig hela casten från Pride and Predjudice anno 1995 -  i King's speach ser den uppmärksamme både Mr Collins och Elizabeth...

Okej. Alla har sågat SATC2-filmen och därför kanske det här inte är helt kosher, men jag diggade faktiskt den. Man måste bara ta den som det är, och inte förvänta sig djuplodande samhällskritik. Faktum är att jag tyckte att den var bättre än den första filmen - men A och jag kom fram till att det antagligen beror på att vi nu förstod att förvänta oss en film, och inte som förra gången då vi förväntade oss TV-serie på filmduk och fick film. Jag tyckte det var najs. Supernajs. Underhållande och snygga kläder och så mycket mer än det behöver det inte vara. Och fastän den var 2½ timme så kändes det inte alls långt. Om det kommer regniga vardagssommarkvällar så skulle jag till och med kunna tänka mig att se den en gång till.

Igår avslutade vi en mycket lyckad söndag med att gå på bio och se The Blind Side som var just så bra som allt som har skrivits om den. Jag var alldeles fängslad av den och såg inte på klockan en enda gång och kom knappt ihåg att äta av filmgodiset och efteråt kommer man ut alldeles omtumlad och glad över att det slutade så bra och lycklig över att man nog ändå har glidit igenom livet på en räkmacka jämfört med många andra som inte har det lika bra.

På veckoslutet såg vi Up som visade sig var en alldeles fantastisk liten pärla till film. Disney och Pixar lyckas fixa en ritad/animerad film som, precis som Wall-E , tilltalar både vuxna och barn. En sjuåring ser säkert andra saker än uppfattar hela det underliggande temat med åldrande och att inte hinna göra det man drömmer om innan det är för sent men balansgången mellan att hålla igång storyn på både barn- och vuxennivå funkade alldeles utmärkt. Om man har en och halv timme extra är det här ett alldeles fantastisk sätt att fördriva den tiden på.

Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om gårdagens film och tillika årets oscarvinnare bl.a. i kategorierna bästa regi och bästa film. Min första tanke efter att filmen var slut var att man aldrig skulle tro att det är en kvinna som har regisserat den, inte bara för att den är så rå utan för jag upplevde den som en ganska endimensionell film, det fanns liksom inte så mycket bakom ytan. Egentligen upplevde jag det mest som en dokumentärfilm, det är först i slutet det blir någotslags djup i de olika karaktärerna och lite mer än bara pampambangbang, och det är synd att det händer så sent i filmen.

Lite tankar om Nine så här några dagar efter att vi såg den: 1. Det behövs en stor duk för musikaler för att alla musiknummer med dansscenerna skall komma till sin rätt. Det här är inte en film som man vill vänta med tills man kan hyra den - på TV kommer det inte att funka. 2. Alla förväntningar som jag hade gällande fina dansscener och fina kostymer osv infriades: det är en visuellt mycket tilltalande film. Snygga hår, snygga kostymer, snygga bilar, snyggt klipp, snygg scenografi och snygga kulisser. Najsnajsnajs. 3. Storyn håller inte. Eller rättare sagt, det finns ingen story. Till ungefär mitten av filmen är det okej, men mot slutet så faller allt ihop och det blir ingen rätsida på alltsammans och jag märkte att jag satt och gäspade och tittade på klockan. Kanske inte så lyckat ändå att basera filmen på en musikal som i sin tur baserar sig på en annan film . Men efteråt är man nog nöjd och glad och går omkring och nynnar på det mycket catchiga soundtracket "Be italian". ...

Som en trogen George Clooney fan måste jag ju förstås se Up in the air . Med som sällskap hade jag två andra Clooney-fans, det är liksom ingen idé att försöka få pojkvänner att se såna här filmer... Nu var det ju sannerligen inte en film som man kommer att komma ihåg foreverandever, men som lördagsunderhållning var den alldeles okej. Plus i kanten för en oförutsägbar twist på slutet och för att det för en gångs skull inte var killen som var bad guy, och för att slutet blev lite öppet. Sånt är bra, alldeles för förutsägbart får det inte vara.

Lördag på stan igår med frukost på engel (fortfarande god frukost men snart börjar det bli lite väl dyrt - 13e för en frukosttallrik är inte helt kosher...), Coco avant Chanel på bio, lite julklappsshopping och tidig middag. Kul med såna dagar ibland när man har tid att gå på stan utan att stressa omkring. Den här Chanel-filmen var dock inte lika bra som Chanel&Stravinsky-filmen - det här kändes mer som en redogörelse eller en timeline i filmformat och slutet hade de knypplat ihop lite väl hastigt. Som tur är var Alessandro "Boy" Nivola stilig och snygg för hela slanten och kompenserade lite för den haltande storyn.

Så skönt med fredag idag - jag har varit trött och seg hela veckan. Jag skyller på att det blev vintertid och forskningen som visar att man är tröttare då. Igår på bion hölls jag knappt vaken sista tie minutrarna i filmen och då slutade den ändå före 10. (kan också bero på att jag inte tyckte att The informant var så bra. Maken till segare slut får man leta efter.)

Igårkväll såg vi The constant gardener. Absolut inte någon feel-good film utan snarare en som väcker tankar och dåligt samvete (som Blood diamonds eller The last king of scotland ). Utomordentligt fint filmad, och nog sevärd - fastän det redan har gått många år sedan den kom ut så är den knappast mindre aktuell för det. Så här säger imdb.com om handlingen: British diplomat Justin Quayle meets the impulsive activist Tessa, marries her quickly at her behest and takes her on diplomatic mission in Kenya. When Tessa is brutally murdered, Justin decides to investigate her death against the strong wish of his superiors to let the matter quietly disappear. He discovers a powerful mystery involving the members of the British High Commission and the not-so-savory business practices of the multi-billion dollar pharmaceutical industry. In the process of learning the secrets of his powerful enemies, Justin must learn all of his wife's many secrets as well.

Mycket film av varierande kvalitet det här veckoslutet: Lördag kväll - The September Issue och Mamma mia Dokumentärfilmen om Anna Wintour och septembernumret av Vogue var som väntat mycket bra. Inte bra som film, men mycket bra som dokumentärfilm och himmelriket för någon som ens har ett litet modeintresse. Tyvärr inte så där jätte-mycket fina kläder, men mycket intressanta observationer om Vogue-redaktionen. Nästan snudd på att jag inkorporerar Anna wintours "There's always a way to wear fur" i mina mode-motton. Hon är nog cool, Anna wintour (dessutom rimmar det nästan), bakom de gigantiska mörka solglasögonen. Efter september issue såg vi mamma mia. Och sen spolade vi fram till de bästa september issue delarna och sen drog vi SOS-delen av mamma mia på nytt några gånger. Bästa delen i hela filmen, helt klart. Söndag kväll - Skavabölen pojat Inhemsk film kan ju vara helt bra ibland men oftast så förstår jag inte riktigt grejen och det blir för tungt och trögt. Så även ...

Redan fredag idag - jag hann aldrig få grepp om den här veckan innan den tog slut. Så kan det gå när man är hemma i förkylning i tre dagar. Ikväll avslutar vi iallafall arbetsveckan med bio: det blir Inglorious Basterds . Lite Tarantino-story med Brad Pitt har ju knappast skadat någon.

Vi gick och såg nyaste Harry Potter filmen igår kväll. Jag har läst hela serien två gånger och överväger att börja om på nytt (så bra, ju!) men det här med filmerna är inte riktigt min grej. Nu har jag inte sett dem alla men den här nyaste var ju inte så mycket att hänga i julgranen tyckte jag - halva storyn från boken hade de ju bara typ lämnat bort, replikerna var bara dåligt skrivna och om man inte har sett de tidigare filmerna eller läst böckerna skulle man inte ha fattat nånting. Och sen är det det som alltid händer med filmatiserade böcker: det ser ju inte alls ut som det gör i mitt huvud. Fast nu fanns det bra delar också, utomhusscenerna vid Hogwarts var jätte fina och slutscenen också bra gjord. Och så får man godis när man går på bio.

Igår kväll såg vi Ice Age 3 som visade sig vara en typisk uppföljare: ganska likadan som de tidigare men inte riktigt lika rolig. Fast charmig. Och passlig måndagsunderhållning. Dessutom såg vi den i cool 3D-version som ökade underhållningsvärdet något, även om 3D-glasögonen var supertunga och inte hölls på min näsa på så bra. Om man bortser från det och från de irriterande fjortisarna som fnittrade hysteriskt brevid oss hela filmen så var det nog en rolig måndagsfilm - jag kan helt enkelt inte motstå den där lilla ekorren som jagar sitt ekollon (även om han borde få stryk för att han dumpar sin flickvän när de just flyttat ihop bara för att ett nytt ekollon dök upp )

Förra veckan såg jag He's just not that into you - filmen som är baserad på boken som i sin tur fått sin idé från Jack Bergers ena lilla repliken i ett avsnitt av Sex and the City. Det var ju inte den djupaste djupa samhällsanalysen, men det var vi inte heller ute efter när vi gick och se den. Istället var det fullständigt harmlöst, men inte desto mindre medryckande för det. En film som man nog blev glad av, iallafall om man har en faiblesse för rom-coms.

Juristpojken och jag såg Angels&Demons på bio igår kväll. Jag var supertrött när vi for iväg och var nästan säker på att jag skulle somna under filmen, men sen var det just passligt spännande så jag var faktiskt vaken hela tiden. :) Filmen var nog inte riktigt lika bra som boken och det störde mig att de hade lämnat bort en del från boken, men precis som i Da Vinci koden så tycker jag att det är spännande när de följer spåren genom staden och letar ledtrådar. Sen är jag inte så övertygad om förträffligheten av allt bang-bang.

Det blev mycket film och bio den här veckan: först The Reader med A på torsdag och sen Mammoth igår kväll med juristpojken. Båda två mycket bra och sevärda, fastän ingen av dem någon feel-good-film - man blir snarast beklämd... Men som A sa efter The Reader: ibland är det bra när allt inte är svart-vitt, och det inte är färdig tuggat och klart att svälja. I båda filmerna får man fundera lite själv och när det är slut är man inte riktigt säker på hur det nu egentligen var och varför det gick så (jag funderar ännu också på slutscenen i the Reader och vad den egentligen betydde). Men om man måste ranka så tyckte jag ändå mer om Mammoth - jag faller alltid för de filmer där många olika storyn vävs ihop till en helhet...

Igår kväll spontanbeslöt vi oss för att gå på bio och se på Slumdog Millionaire och spontanhamnade på platserna bakom fyra vänner. Så liten är den här staden. Filmen var i vilket fall som helst riktigt bra, jag tyckte mycket om hur storyn var uppbyggd och hur filmen gick framåt. Vissa scener var också jätte fint filmade: t.ex. en där två små pojkar åker tåg på tågets tak genom jätte fina indiska landskap. Absolut sevärd, om inte annat så för den härliga indiska engelskan.

Min energi räckte typ till klockan 11 och 2/3 in i Charlie and the chocolate factory. Då blev det totalstopp och iväg till drömmarnas land så jag får se slutet ikväll istället för jag tyckte lika mycket om den filmen igår som då jag såg den på bio för nåt år sedan - hela filmen är så sött godisfärgad och absurd med oompa-loompas som dansar omkring. För att inte tala om de crazyga barn-karaktärerna (förstås är alla utom Charlie elaka och dumma och bortskämda) och Johnny Depp som den mycket excentriska Willy Wonka. Precis så som man föreställde sig det när man läste Roald Dahls bok som liten. Fast egentligen tyckte jag nog mer om Matilda - för så smart ville ju jag också vara... Bilden lånade jag från boxofficemojo.com

... då jag söker material, skumläser artiklar för att se om det är något som jag kanske kan använda dem, sparar dem i olika foldrar med beskrivande namn (hittills är "Udda" foldern mest använd) och funderar på min innehållsförteckning och hur det är smart att lägga upp det hela är jag frustrerad på att WordTwist på facebook inte har fungerat hela på hela dagen. Snart är det dags att ta veckoslutspaus och gå på bio och se Benjamin Button. Tyvärr gjorde jag det dumma och läste en massa recensioner som var uteslutande dåliga och har nu förutfattade meningar. Men det blir nog bra ändå tror jag.