Less or more

Ebba meddelar att hon skall komma till Helsingfors - kul! Om jag inte hade varit på andra sidan atlanten då hade jag tagit Ebbas Stil under armen och gått och hälsat.

Efter närmare två veckor av förkylning och hosta och allt det fattade jag principbeslutet att nu är det slut med halvfarten så jag åkte och tränade lite med Pasi the Personal Trainer istället. Efteråt hade jag biodate (Black Swan - mycket bra och inte lika skrämmande som jag hade trott!) och för att inte kasta bort all den fina träningen åt jag Cottifrutti med mycket protein och bara minsta godispåsen (socker, också mycket viktigt) som biosnacks. Mycket nöjd med mig själv där.

Ni vet hur tillfredställande det är att spräcka bubbelplastbubblor? Tvärtemot vad man skulle tro så graden på tillfredsställande inte alls proportionerligt med storleken på bubbelplastbubblorna - jag fick ett paket med de största bubbelplastbubblorna jag sett och de är närmast ångestframkallande. Så mycket luft och så lite bubblor. En gång hade jag förresten en alldeles för lång diskussion med en typ som tyckte att man skulle börja sälja bubbelplast i 10x10cm stora bitar som folk kan avreagera sig på. Om man dessutom skulle kapsla in trygghetsdofter i bubblorna (typ smultron på grässtrå på sommaräng) skulle folk bli harmoniska av allt bubbelplastklämmande. Tills dess kan alla avreagera sig på virtuell bubbelplast.

När man stiger upp redan kl 06.04 är man jätte-tidigt på jobb och får gå jätte-tidigt därifrån. So far so good. Men sen blir man så trött så tidigt på kvällen. Och man kan ju inte gå och lägga sig med hedern i behåll redan kl nie. Lite street cred can man ju iallafall låtsas ha.

... eller iallfall tillbaka vid jobbdatorn. Idag har jag ännu jobbat hemifrån för att alla inte skall behöva lyssna på mitt snörvlande, bra med lite mjuklandning till jobbet efter att ha varit hemma nästan en hel vecka. Som bieffekt av allt detta hemmaliggande har mina muskler förtvinat och jag har typ ledvärk som en gammal tant. Kanske en promenad runt kvarteret skulle väcka kroppen till liv igen och vara passligt ansträngande?

Mon chi chi Scotty from Anerican Idol

Fortfarande sjuk. jag gjorde ett försök till att jobba idag men fick ge upp efter lunch och gick hem via arbetshälsovården som beordrade ännu två dagar ledigt. Så nu är jag uttråkad igen.

Fortfarande sjuk och extremt uttråkad. Orkar inte se på mer daytime television, är för trött för att koncentrera mig på nån film och hostar så mycket att jag inte kan sova. Så ynklig. Bildkälla

Ikväll skulle jag egentligen ha åkt till Tahk o med jobbet över veckoslutet men istället ligger jag hemma i feber för andra dagen. Ingen tahkoresa alltså, istället blir det mer snytpapper och fler kannor med te. Fredagsdepp istället för pepp idag.

Dags att välja papper till bröllopsinbjudningarna: vitt, vitt, vitt ellet vitt? Eller kanske lite tjockare vitt? Aaargh.

Mitt största störningsmoment på onsdagkvällar inträffar ca kl 21.45 när kvällens TopChef -avsnitt har kommit till delen då domarna meddelar vem som kommer att gå hem och de sitter bakom bordet och ser viktiga ut. På bordet ligger en vit bordduk och de filmar alltid rakt framifrån och inte en endaste gång hittills har de lyckats får borddukskanten rakt! Det stör mig något så fruktansvärt mycket att det inte finns en endaste en liten praktikantdude på det där programmet som har vett att märka att de inte fått bordduken rakt den. här. veckan. heller. Nu hittade jag ingen bild på den sneda bordduken så vi får ser på Hans Välimäk i istället.

Gotta love it.

Igår kväll på väg hem från mycket trevlig middag på KuuKuu (fantastisk chevresallad men så dålig halloncheesecake så man nästan skämdes över att man åt den) såg jag Smulan i bussen (del två i serien bloggare i kollektiva transportmedel ) och blev alldeles till mig. Iklädd ny läderjacka var hon så cool att jag blev starstruck och alldeles till mig och kunde inte ens klämma fram ett litet pipigt "jag diggar din blogg". Istället gömde jag mig och min ocoola ryggsäck typ längst bak i bussen. Nästa gång skall jag säga hej.

Bokat: en st bussresa för två personer från NY till Washington och tillbaka, avfärd om cirka gurka en månad. 22 dollar med megabu s, superbilligt. Ännu har jag inte helt fattat att vi faktiskt skall åka till andra sidan atlanten och titta på the big apple (och washington tydligen). Måste kanske börja planera lite - a.k.a. se igenom SATC-boxen igen.

Inför gårdagens middag med tema "mord på engelsk herrgårs 1936" behövde vi absolut ett par silverljusstakar - no english dinner is complete without them!  Utbudet i huvudstaden visade sig vara rätt skralt men nöden har ingen lag utan vi silversprayade de här två, ursprungligen mörklila och ganska fula ljusstakarna med helt tillfredsställande resultat för kvällens behov. Problemet är bara att nu har jag nästan en hel burk silversprayfärg kvar men inget att måla. Dags att jaga runt lägenheten efter mer projekt att silverspraya!

Nu ska här tränas - jag är på väg för att träffa min nya personal trainer för första gången. För att verka extra motiverad har jag förstås mina snyggaste träningskläder som får mig att se möjligast tränad ut. Image is everything.

Utdrag ur telefonloggen. Tydligen går alla mina samtal antingen till juristen, mamma eller Limu-automaten på jobbet. Så sjukt deppigt att en tredjedel av mina samtal går till en automatbrud som bara undrar om jag vill ha jaffa, pepsi, pommac eller vichy och inte ens vill ha svar utan bara en knapptryckning.

Killarna fixar överraskningsprogram och vi är på HIFK-TPS match i ishallen. Jag visar mitt stöd och har till och med en HIFK tatuering på handen. Go go go!

Fastlagstisdagsarbetsdag med avbrott för pulkaåkning och varm kakao i pulkabacken, sen in igen för att äta fastlagsbullar och jobba vidare med mer syre i hjärnan. Pulkor kunde man förresten börja göra i vuxenstorlek också.

Vårsol i ögonen och säsongspremiär för röda vårjackan. Söndagsbrunch i magen. Utmärkt.

Så fort jag får en stund ledig sitter jag här. Redan vid frukosten och så fort jag kommer hem igen utan att ta av mig ytterkläderna. Snart är det klart. Som vanligt saknar jag det redan lite.

Hela projektet lever mer eller mindre i en egen liten bubbla för internet är sönder sedan igår. Inga email, inget filsystem, ingenting, men nog en massa möten så man kan inte ens gå hem och jobba därifrån. Idag drog fixargubbarna upp en massa ledningar ur golvet så det verkar inte som om det skulle vara så där jätte lätt fixat, utan vi förbereder oss på att börja jobba med riktiga pappersmappar och skrivmaskiner istället. Kanske man borde ta tillbaka en avdelning med medelålders tanter i mad-men-outfits som skriver rent på skrivmaskin och arkiverar.

Dagens bästa: skidtur i eftermiddagssolen på golfplanen i Tali. Älska marssolen och skidspåren. Dagens jag-orkar-inte: "roliga" email med "roliga" powerpoint-presentationer och kedjebrev typ "om du inte skickar det här vidare inom tio minuter kommer tre kattungar att dö."