Less or more

Perfekt skidförhållanden idag då jag gjorde årets första 7km-runda i centralparken - när solen skiner och det är passlugt kallt finns det absolut ingenting att klaga på. Kanske det rentav får bli en ny tur imorgon på förmiddagen.

Jag inledde dem här fredagen med att kvart före åtta, iklädd pyjamas, inse att jag har ett möte klockan åtta i gräsviken. Jahapp, bara att lägga i en högre växel och konstatera att jag kommer att bli en halvtimme sen. Springer till busshållplatsen och hoppar på bussen för att några busshållplatser senare komma ihåg att datorn ännu ligger hemma i tamburen. Suck. TGIF.

Idag är definitivt en dag då man får köpa take-away och en bukett tulpaner och gå hem och krypa upp i soffan. Allt för att göra faktumet att jobbdatorn följer med hem i soffan lite trevligare.

Efter att alla gått och röstat har vi valkaffe med valkaka med ett lätt expressionistiskt utseende. Tänk om man ändå kunde skylla på att man lät barnen dekorera kakan... Annars kör vi all in med vit bordduk och såna där små kaffeservetter som har lika bra uppsugningsförmåga som teflon.

Efter lördagsbrunch på ekbergs (det börjar bli lite överprissatt att bruncha i den här stan, slänger man fram en croissant kostar det genast 18e) och en liten tur på stan blir det snart dags för paella och rödvin i gott sällskap. Utmärkt lördag!

Juristen fick Min Kamp 1 och 2 i julklapp och jag lade raskt beslag på dem. Nu är jag ungefär halvvägs inne i del 2 och ganska trollbunden av det hela. Knausgård skriver så man tror att man är med och upplever allt precis samtidigt. Texten flyter fram men är full av små små detaljer (och ibland blir det lite för mycket och då måste man skumläsa en halv sida tills han får fart på storyn igen), och alltsammans är lite sorligt och ångestfyllt och ledset. Men så fascinerande att man vill läsa mer. Att läsa Min Kamp är som att se alltför mycket och inte vara säker på att man faktiskt vill se allt det här, men ändå inte vilja stänga ögonen.

Det snöar. Förutom varma sommarkvällar är Helsingfors också nästan som bäst när det snöar och allt blir tyst. bilden kommer från Daily dose of stuf , en blogg fylld med bara fina saker

Gymmet har ny tidtabell och ett perfekt söndagsupplägg - en timme kettlebells och en timme stretch. Utmärkt sätt att ladda batterierna inför jobbveckan!

I januari blir jag (och resten av världen) så extremt medveten om pengar och skatter och pensioner och andra tråkiga saker bara för att man mittiallt blir konfronterad med skattebeslut och skattekort och procenter hit och dit från alla håll. Alla skulle vara gladare om skatteåret skulle gå från september till slutet av augusti - ekonomiska funderingar skulle alldeles säkert inte vara lite betungande om man kunde fundera på dem när det inte regnar småspik vågrätt. Kanske något att ta upp i presidentvalsdebatten eller nånting.

Om en månad åker juristen och jag till alperna för att åka skidor över ett förlängt veckoslut och nu drömmer jag vinterdrömmar och längtar efter snödrivor och solsken på alptoppar. Efter alla snöstormar i alperna den gågna veckan ligger snön just nu 330cm djup uppe på glaciären, och 120cm djup nere i dalen, och den här veckan avundas jag alla dem som får åka på den nya mjuka pudersnön efter att det slutat snöä...

Pysselhörnan hade ganska mycket extra tid det här veckoslutet och grävde fram ett gammalt projekt ur byrålådan - ett påbörjat täcke som inte ännu hade blivit nånting med inspiration av mönstret Crosses av Kaffe Fassett  Det är ännu oklart vad det skall bli. Ett babytäcke åt en baby i bekantskapskretsen kanske - bara för att ingen baby är på kommande just nu betyder det ju inte att det aldrig kommer att behövas ett babytäcke att ge bort i gåva.

Vintersöndag och perfekt vinterväder för att ta sig in till stan och äta brunch med utsikt över domkyrkan (och en konstig stationär rubiks kub).

Del 1 av 2 av den danska dokumentären om kungliga smycken och tiaror och diamanter stora som vaktelägg visades på Yle på söndag, och finns ännu på arenan en månad. En hel timme med blingbling. Och två drottningar som deklarerar att "We don't count carats, we count centuries." Yes, Ma'am. På söndag kommer del 2!

Förra nyåret avgav jag två nyårslöften. Det första var att gifta mig med juristen. Det var inte så svårt med tanke på att jag egentligen redan lovade det då vi förlovade oss i november. Det andra löftet var mer utmanande - jag lovade att sträva till att uppnå 2,5 träningsgånger per vecka i medeltal under 2011. Och det gick! Med hjälp av att cykla till jobbet på sommaren och med Pasi the personal trainer som övervakare kom jag upp i ett medeltal av 2,9 träningspass av något slag per vecka. Hurra, hurra! Nu kör vi vidare i samma takt också under 2012.