Less or more

Alla mammabloggar bubblar med dagistankar så här på höstkvisten - det är inskolningar och funderingar till höger och vänster. Såhär en månad in på vårt arrangemang med dagmamma och lekkompis hemma är vi supernöjda med hur det fungerat hittills - barnet skiner som en sol när man går och är lika glad när man kommer hem, och det bästa av allt är att man inte behöver klä på honon och föra och hämta och passa så mycket tidtabeller. Vår grundtanke med det här arrangemanget var just det att det är flexiblare för oss, att vi förhoppningsvis slipper en stor del av vintersjukdomarna, och att man inte behöver bli hemma från jobbet för vareviga lilla snuva som barnet ändå drar på sig. På morgonen far jag svintidigt (tåget går redan före sju - i ett tidigare liv hade det varit otänkbart!) för att kunna vara hemma efter fyra, och juristen åker senare och kommer senare. Vardagen rullar på, det jobbigaste är att få matbutiksresorna in i ekvationen, och jag funderar på att testa en middagskasse n...

När jag berättar att vi pendlar till jobbet med tåg suckar varendaste en man pratar med och börjar klaga på hur mycket problem det är med inställda och försenade tåg. Hittills har jag inte stött på några problem överhuvudtaget - tills idag. 07.04 kommer meddelandet på perrongen om att 07.06-tåget är inställt. Jahapp, börjar vintern nu? Eller vad skyller man på när det inte finns snö som skulle hindra tågens framfart? Bara att vänta på 07.26-tåget och hoppas på det bästa.

Någon gång på veckoslutet började B slå sig på örat och säga "B ont öra, B ont öra!". Han sov ändå hur bra som helst och var inte alls gråtig, så försök nu sen veta om han faktiskt har ont i öra eller om han bara hittar på alltsammans... När han ännu höll på med det på onsdag ringde vi till hälsostationen i vår nya hemkommun på morgonen och fick, hör och häpna, en tid 20 minuter senare, där det genast konstaterades att han inte har öroninflammation med däremot hela södra finlands produktion av öronvax i örat så det kändes kanske lite konstigt. Lite öronskölj på det och så var det klart. Man blir lite smålyrisk över att ha fått så bra betjäning så snabbt på en kommunal hälsostation - så där korta väntetider var närmast en utopi i huvudstaden.

Efter många veckor på språng var det skönt att nästan bara vara hemma det här veckoslutet - äntligen hade vi tid att flytta runt lite möbler, känna efter var nya soffan skall bo och hur vi vill ha det. Vardagsrummet börjar ta sin slutliga form och vi fick till och med några tavlor upphängda, så sakta men säkert artar det sig. Det svåraste med att flytta till så här mycket större är att man skulle vilja ha allt klart på en gång, men det skulle innebära en otrolig mängd nyanskaffningar och det är inte möjligt. Så vi filar på en prioriteringslista och jobbar med det vi har, och försöker att inte vara så otåliga. Hemma.

Om man bortser från morgonhettan känns det mer än okej att stå på tågstationen och vänta på vanliga 06.58-tåget till jobbet. Det blir intressant att se hur varmt vi har på jobbet, vi har nämligen ingen AC... Juristen har ännu två dagar ledigt för att mjukstarta B med hans nya vårdarrangemang - sen börjar vardagen på riktigt. Hej då semestern och evighetslånga dagar, hej alla rutiner - ni är mer än välkomna!