Less or more

Jag städar inte köksskåpen, jag idrottar inte, jag tycker inte om att stå i lekparker och vänta på att två-åringar lekt klart. Jag har inte koll på vad som händer i världen och analyserar inte nyheterna, jag oroar mig inte för morgondagen, jag rensar inte stuprännorna på hösten. Jag dricker inte kaffe. Jag ångrar mig inte.  Bl.a Peppe och Sara gör inte heller saker.

Vid mellanmålet, då jag redan ätit klart och han  ännu jobbar på sin risifrutti: - nu mamma jätte jätte full -vad sa du? (I hopp om att jag hört fel...) - mamma jätte full. Jätte full. (Vi hoppas att det här var någon slags översättningsgroda från finskan - måste fråga om dagmamman lärt dem det finska ordet för mätt. Annars kan man ju inte ta ut barnet bland folk... ) Vid middagen, out of nowhere: - potatis säger nöff nöff. Vi kanske får jobba lite på matbordsdiskussioner ännu.

Den här hösten och vintern har vi knappt använt barnvagn alls - lilla B är hemma med sin lekkompis och dagmamman på dagarna och då rör de sig med hennes tvillingvagn, och på veckosluten är vi antingen på språng gående här nära eller med bil. Snart kommer Brio Go:n ändå säkert i flitigare användning, men då med liggdelen på. På våren är det säkert sällan jag är ute ensam med båda barnen iom att vi ändå har dagmamman på dagarna, men jag slogs av någon slags boendeimpuls och var tvungen att köpa en syskonvagn "med tanke på sommaren då jag måste klara båda själv".  Så det blev en Baby Jogger City Mini Double på  lite lösa kriterier som jag hittade på efterhand - men den är relativt liten för en dubbelvagn, verkar lättkörd och fälls ihop på två röda sekunder och tar minilite plats i bakluckan för att vara en dubbel. Det känns  a) absurdt att vi snart skuffar två (!) barn  b) kul att iallafall ha skaffat något konkret som förberedelse för den här nya situationen so...

Med bara fem veckor jobb kvar är det dags att inse att den där bebisen i magen faktiskt inom en överskådlig framtid kommer att komma ut. Igår kväll fick jag en plötslig lust att börja göra nånting inför det och vips hade jag dragit fram tyglådorna och börjat skissa runt på ett lapptäcke. Klart lillbebisen skall få ett eget täcke! Är inte helt hundra på layouten här, men nånting i den här färgskalan får det nog bli - den kan hända att den mörkblåa med prickar får ryka - den kanske är aningen för mörk i kontrast till de andra... Den här gången skippade vi att beställa mammalådan från FPA och tog pengarna istället. I och med att lillis föds i samma årstid som B skulle vi bara få en (nästan) exakt likadan uppsättning i samma storlek som vi redan har och det kändes lite onödigt. När jag blir ledig får jag ta och gräva fram lådan med Bs och göra inventarie på yttepyttekläder. Antagligen har vi ganska långt allt vi behöver, men en del av processen är ju att köpa s...

Tydligen verkar det vara vår juttu att göra stora barnrelaterade förändringar på semestern - är det inte sömnskola så är det bort med tutten, eller som nu, bort med spjälsängen. Vi ville flytta lille B till en ny "stor" säng i god tid innan lillbebisen kommer och tar över spjälsängen. På mellandagarna åkte vi alla till Ikea och han fick provligga i den vi på förhand sett ut och han älskade att ligga och gosa under täcket i butiken. Iof no news där - han kryper gärna ner under ett täcke var som helst och meddelar att han vilar lite... Nästa dag byggde vi ihop sängen och lät honom vara med och bädda med nya lakan. Samtidigt fick han en egen dyna för första gången. Spjälsängen lämnade vi kvar och när det blir sovdags får han välja var han vill sova. De första dagarna valde han nya sängen till dagssömnen men spjälsängen på natten, men snart lockade nya dynan mer än gamla sängen också på natten, och nu, efter ungefär en vecka, meddelar han redan i matbordet att "sova nya säng...

Nästa vecka går jag in i vecka 30 och mittiallt har redan tre fjärdedelar av graviditeten gått. Jämfört med förra gången känns den här gången mycket jobbigare även om jag fortfarande är lyckligt lottad som inte har några verkligt jobbiga gravidproblem. Jag måste få (mycket) mat regelbundet (och helst mat som man måste tugga ordentligt, knäckebröd vinner purésoppa alla gånger) men sockervärdena är ännu fin-fina och snart kanske jag kan konstatera att jag slapp graviditetsdiabetesen den här gången. Nallekarkkina, cokisen och bananerna är dock ännu portförbjudna tyvärr... Psykiskt är det däremot lite jobbigare - jag känner mig helt knasig i huvudet och tycker att det är jobbig att hela världen är upp-och-ned titt som tätt. Personligen tycker jag att min hjärna gärna skulle få framkalla lite färre skräckscenarion att haka upp sig på. Tydligen var jag likadan förra gången också för juristen påstår att alla mina farhågor är väldigt bekanta (?!?) men jag har inga minnen av såna här hjärnspöke...

Våra nyårsplaner ändrades i sista stund pga diverse omständigheter och det här året låg alla redan i sängen och sov vid tolvslaget. Även om det var tråkigt med avbokade middagsgäster så var det med facit i hand ganska skönt att iallafall ha några timmars sömn bakom sig då B vaknade vid fyratiden på morgonnatten med närmare 40 graders feber. Det kändes smått absurdt att stå där med en liten stekhet en i famnen och se hur grannarnas taxi kurvade in på gården från någon fest vid halvfemtiden - olika falla ödets lotter ibland... Trots avsknade festligheter är det alltså trots allt ganska lugnt i det här huset idag - imorgon är det slut på julsemestern och vi skall tillbaka till jobbet. Bara sex veckor kvar innan jag blir mammaledig - det om nånting känns overkligt!