Less or more

Storebror har varit sjuk och hemma från dagmamman den här veckan och jag har haft båda barnen själv. Slutsats - man fixar ju nog det, men sjuka storebror måste ofta vänta mer än vad som känns rimligt när jag har händerna fulla med blöjbyte eller evighetslånga nattningar av lillasyster, och det känns lite jobbigt när han kommer ynklig med snoret rinnande under näsan och bara vill att man skall snyta och man får be honom vänta ännu lite - "mamma måste bara..." Idag verkar energinivåerna dock stiga till vanliga två-årsnivån, så imorgon är han säkert back in business igen. Igår gick allt på sparlåga och vi gjorde inte mycket mer än snöt ovan nämnda näsa och läste sjutusen böcker under filten medan jag försökte hålla alla någorlunda nöjda med pepparkakor och röd saft för den äldre och famnen/maten/vad-månne-du-vill-nu för den yngre.  Lilltösens dygnsrytm är fortfarande ett mysterium och jag vet inte hur mycket man ännu kan lära henne att somna själv så det blir mycket bärande, vag...

1. Att de verkligen är fullständigt hjälplösa och inte kan någonting alls. Man skulle tro att en grundläggande grej som att somna själv när man är trött skulle vara inbyggd, men nej. Blir galen snart på detta vägrande att somna till dagssömn. Vädjan till bebis: när du blir trött, stäng ögonen och sov en stund. Helst en lång stund på förmiddagen och en lång på eftermiddagen, inte tusen små en-minuts-snuttar åtföljt av tusen minuter av frustrationsgråt.  2. Att de inte kan kommunicera överhuvudtaget. Är du hungrig? Trött? Ny blöja? Whats up?  Ingen vet.  Det här kanske iof är ett problem hos mig, kanske jag inte bara talar hennes språk ännu.  3. Att de alltid, alltid blir hungriga just då jag har fått min mat på tallriken.  Just nu är det ändå punkt ett som är mest framträdande. Alla tips för att få minibebisar att sova någon annanstans än i min famn mottages tacksamt!

Dags att summera lite tankar kring två barns vardagen så här med snart tre veckors erfarenhet! Storebror har tagit det hela så mycket bättre än jag befarade - hittills har vi knappt sett någon svartsjuka alls, utan han pendlar mellan nyfikenhet, omvårdnad och stundvis lite irritation över att lillasyster J inte gör nånting alls och över att han inte får lyfta/väcka/ligga på/sätta sig på henne... Sötast är han när han pajar henne på huvudet och berättar att det inte är någon fara (hände senast idag när jag dammsög) eller när han ropar "nu ska du inte gråta, bebisen" om hon börjar gråta t.ex när vi byter blöja. Viktigast tycks vara att veta exakt var hon är hela tiden, det är det första han kollar på morgonen och när han kommer in från uteleken. Nu är vi så lyckligt lottade att vi har ...

En nykomling i väskgarderoben är på väg hem till mig. Från mig själv till mig själv för båda barnens skull - den gör sällskap i väskhyllan med färdigblivningsväskan, befordringsväskan, första färdiga jobbprojekts-väskan och alla andra väskor från mer eller mindre viktiga milstolpar i livet.   Nu håller alla tummarna för att den här är lika fin i verkligheten också!  (Bilden är en screenshot från closed.com i väntan på att den äkta varan kommer fram)

Idag blev lilltösen sex dagar gammal och det känns regn självklart att hon är här. På måndag fick vi komma hem från sjukhuset som tur, att dela rum med två andra bebisar ger inte direkt nattro om vi säger så.  Lille B har tagit det hela mycket bättre än jag var rädd för - han har varit tystare och mer fundersam än vanligt hela veckan, men idag delade han redan med sig av det allra heligaste sovdjuret åt henne, och han har hela tiden stenkoll på var bebisen är. Hur mycket han på riktigt förstår är ändå oklart - på tisdag morgon var första frågan "var är den där nya dockan?"... Påsken firar vi hemma i lugn och ro - jag har kämpat lite med att få amningen och funka och drog på mig en mjölkstockning i natt så idag har det varit feberfrossa och amningsmaraton för att få ut det onda. Nu verkar det vara bättre som tur! Så skönt att juristen har kunnat vara hemma den här veckan när det varit lite upp-och-ned stundvis. På tisdag återgår vi till vardagen, får se hur den börjar utforma ...