Less or more

Vi kan säga så här: våra barn är inte mogna att sova i samma rum ännu, åtminstone inte så länge J ännu äter på natten.  Kvällarna gick ännu någorlunda okej även om de höll varandra vakna ganska länge, men jag har inget behov av att utsätta varken två-åringen eller hans nära omgivning för fler nattliga svartsjukeattacker då han vaknar och ser att lillasyster får vara längelänge i famnen när han ligger och sover. Nä, det här projektet får vi återkomma till i ett senare skede. 

Lilltösen har haft sömnskola del ett den här veckan, där tanken är att hon skall lära sig att somna själv i egen säng utan att vi vaggar/vyssjar/bär omkring/matar nonstop/sjunger precis rätt sång i rätt tonläge medan hon ligger på en sammetsdyna inbäddad i guldfiltar tills hon kraschar av utmattning.  På tre kvällar med snälla metoder kom vi ner från täyshuuto i två timmar till en halvtimme av semi-joller med paus för lite gråt, så so far so good.  (o-)smart nog så passade vi då på att byta sovmiljö och hälsar på hos juristens föräldrar. Här måste barnen för första gången sova i samma rum, får se vad det blir av den här cirkusen. Efter 46minuter har följande scenarion utspelats: - "J - är du vaken?" (J säger ingenting.) Någon stund senare tappar J tutten och börjar gråta. B vaknar och ropar "J - skall vi vara vakna nu?" J gråter ännu mera, antagligen för att hon blev rädd... Oh well. I värsta fall är det bara några nätter, i bästa fall vänjer de sig vad att sova til...