Less or more

När en är hemma och ens huvudsakliga uppgift är att hålla barnen glada och nöjda så kan en ju nog använda omåttligt med tid på att fundera på hur en skall klä dem när de skall ut i parken. Det här kombinerat med alla Facebook-loppisar som jag är med i har visat sig vara en farlig kombination - jag ser att någon efterlyser toppabyxor eller en reservhalare och vips kan jag använda hela dagssömnen till att stressa över att vi inte har någon halare alls ännu och verkligen inga toppabyxor och hjälp hur skall det bli folk av våra barn?!  Sen bestämmer en sig för att två-åringen "behöver" toppabyxor och så börjar letandet efter ett par bra - kanske ett par fina finns på tori till ett bra pris eller borde man köpa på nätet (googla googla rabattkod) eller kanske lafkan har och så har hela dagen gått.  I bästa fall utmynnar allt detta i att barnen är välekiperade i alla väder. Och så håller jag ju mig (och posthanteringen) upptagen.  Nu har B toppabyxor och kommer förhoppningsvis e...

Vardagen rullar på i takt med att jag rullar dubbelvagnen fram och tillbaka till parken. Vi har hittat vår vardagslunk och dagarna går snabbt och oftast är alla vid gott mod ännu på kvällen. Tricket tycks vara att  1) inte ha några ambitioner eller krav alls 2) ge tillräckligt med tid och uppmärksamhet åt två-åringen så han inte börjar göra hyss för att få uppmärksamhet 3) ha ögon i nacken 4) ha enorm framförhållning och alltid, alltid se till att få fram mat i tid. Blodsockerfall är min värsta fiende.  Följer vi de här punkterna är läget okej. Dessutom lyckades vi äntligen med potträningen för B och nu behöver man bara byta blöja på ett barn, det i sig är nästa värt en glädjedans.  Ett halvt år utan att sova ordentligt börjar ändå snart kännas tungt och vi jobbar på att få lillasyster att börja äta ordentligt och väntar på att hon skall bli lite äldre så vi kan köra sömnskola om en månad eller så. Och så planerar jag in den årliga tjejresan och andningshålet till början ...