Less or more

Treåringens förkylning från veckoslutet gav med sig så mycket att han hann med en dagisdag innan den gjorde comeback som öroninflammation med feber som sällskap. En utskriven antibiotikakur senare är han tillbaka till sitt vanliga livliga jag men inte ännu så pass frisk att jag ville föra honom till dagis idag men definitivt för frisk för att jag skulle orka vara inomhus ännu en dag till. Så vi gjorde en utflykt till naturhistoriska museet. Förra gången vi såg på djur var han inne i någon sorts två-årstrots och vad man än visade honom skrek han bara "Nej! B tycker inte OM zebra/giraff/elefant/whatever!" så jämfört med den exkursionen var den här dagen en succé! Alla var glada och nöjda och efteråt åt vi lunch på restaurang i stort samförstånd och sen kom vi hem och alla sover dagssömn! Samtidigt! Halleluja! Nu skall jag äta så många blåbärsmuffins jag hinner med innan de vaknar.

Nästan tre veckor hann vi med dagisvardagen innan B blev sjuk, men nu är han febrig och snuvig och trött. Igår och idag har här varit ovanligt tyst och lugnt när han inte riktigt orkar med nånting alls. Allting avstannar lite när barnen blir sjuka - det finns inget annat att göra än att snyta och försöka få dem att äta nånting och låta dem sova ut förkylningen och plocka upp alla näsdukar som de slänger omkring sig bland legobitarna. Allt medan man själv börjar hoppa på väggarna av uttråkan den tredje dagen. Idag skottade jag snö snabbt som attan för jag var så glad över att komma ut i friska luften en stund. Lite mer fart i vardagen imorgon kanske?

Innan den långa promenaden i treåringstakt hem från dagis hann jag bjuda på blogghemmamamma-brunch för Hanna och Julia på förmiddagen - vi var alla hemma med de äldre barnen samtidigt förra gången och har nu också varsin liten lillasyster. Alldeles utmärkt vardagsförmiddagssysselsättning som hemmamamma att bruncha lite och diskutera bebislivets alla viktiga frågor (dagisvardag, barnvagnar, treårstrots, sovandets dilemman...) med såna som har samma vardag och samma tankegångar. Efteråt har man fått lite extra energi och lite nya infallsvinklar på sånt som man ändå funderar på och sånt som är skönt att höra - andras barn trotsar också och äter inte heller allt man sätter framför dem och så vidare. I ens egen babybubbla blir man lätt säker på att alla andras vardagar är enklare än ens egen...

Dagisstarten har gått superbra på alla sätt, men B har inte ännu blivit så bekväm med dagis att han skulle somna under dagsvilan. Han har stort sömnbehov och sov ännu innan dagisstarten 12h per natt och oftast ännu en timme eller två på dagarna, och nu efter några veckor börjar man märka att energidepåerna är tomma. Han tycker att dagis är så roligt och klagar aldrig utan blir sur då vi skall gå hem, och tanterna säger att han orkar bra men att man märker att han håller sig vaken med tvång på vilan och har svårt med den korta stunden mellan vilan och mellanmålet fastän jag hämtar strax efter kl 14. Nu bestämde vi att han iaf en eller två dagar per vecka får komma hem redan efter lunch och förhoppningsvis sova hemma så att han orkar bättre de dagar han stannar ända till mellanmålet. Idag promenerade jag efter honom och tänkte att vi går via slängkälken på sjön och åker lite innan han får åka hem på ståbrädan. Han var supertrött och när vi åkt kälken färdigt ville han ta fram ståbrädan...

På veckoslutet hann vi ut till landet en sväng för att kolla hur renoveringen framskrider. I ett hörn låg trappan och väntade på att bli ihopbyggd - tydligen tar det bara en timme eller så sen när de väl kommer så långt Mellantaket var nedrivet i det rum där trappan skall komma, och då det tagits ned hittades det några stockar som tagit skada så nu måste de bytas ut innan de kan fortsätta här. Förhoppningsvis tar det oförutsedda arbetet inte alltför länge, men det är lika bra att få det gjort nu. Uppe på vinden hade de satt upp vindskyddsskivor och skulle nu börja med isoleringen och sen sätta in fönstren efter det. Nu när det var mörka skivor överallt och utan något dagsljus någonstans såg det så litet ut, men vi hoppas på mindre klaustrofobikänslor när det är vitmålat och fönstren är på plats.

Treåringen har kommit in i Varför-åldern. I ungefär 5 minuter uppskattade jag den här nya utvecklingsfasen men nu bankar jag helst mitt huvud i en mental vägg hela tiden. Att man kan fråga varför så. många. gånger. I bilen: B: - mamma, varför pipar bilen? jag: - bensinen håller på ta slut. B: - aj va sa du? jag: - bensinen håller på ta slut. B: - varför håller bensinen på ta slut? jag: - vi har kört så mycket B: - varför? jag: för att vi har åkt till stan och till lande och till dagis och till butiken... B: varför? jag: nå, för att vi nu måste åka dit. B: aj varför? Ad infinitum. För att inte tala om hur länge det tar att läsa en vanlig bok nuförtiden. Vi hoppas det går över snart och ber till gudarna om tålamod att försöka svara vettigt på åtminstone en del av varför-frågorna... Då är jag betydligt nöjdare med min problemlösningsförmåga i vårt andra problem - under jullovet eskalerade påklädningsdramat och blev till nånting som både vuxna och inblandade treåringar ...

Vinter i egnahemshuset i förorten och vattenrören till duschen i barnens badrum fryser förstås då den inte används på daglig basis. Dagar som denna skulle en bara vilja ringa en disponent och klaga lite och låta dem fixa problemet, men istället får en lösa problemet själv. Suck. Ibland undrar jag om vi tagit vatten över huvudet med att bo i hus och inte veta ett smack om någonting alls. Tröstar mig med att våra föräldrar antagligen var lika ovetande då de flyttade till hus i sin ungdom och att åratal av försök och misstag och erfarenhet av frusna vattenrör gjort dem till den informationsbank de är idag. Jaja. Imorgon skall det bli varmare.

Pyssligt tills det blev smällkallt och husets väggar började komma emot alla i hushållet blev det dags för dagisstart för B idag. Under julledigheten var vi några gånger och lekte på dagisgården för att lite bekanta oss med miljön, men iom att det var så kallt idag lekte barnen inte alls ute så den bekantskapen får vänta tills en annan dag. Som tidpunkt för dagisstarten verkar det här vara en ganska bra tidpunkt - de allra flesta barnen är ännu på julledigt och idag var de 3 dagistanter och 8 barn, så nu hinner han vänja sig i några dagar innan de blir fullstor grupp nästa vecka. Idag gick det iallafall över all förväntan. Jag trodde att han skulle dra sig in i sitt skal och bara observera åtminstone idag, men efter en liten stund började han leka lite själv och efter någon timme pusslade han redan tillsammans med två andra barn. Vi stannade bara förmiddagen och gick hem efter lunch men då meddelade han att han vill vara på dagis själv, så det tog vi som ett gott betyg för första da...