Less or more

På torsdagkvällar är det min egen tid, och nu på hösten går jag en kurs i Leadership & Management på London City University. Grundtanken var att jag skulle ha något att göra  som dels skulle erbjuda lite vuxenkontakt (det är trots allt lite tunnsått med vuxendiskussion i min vardag just nu...) och samtidigt ge mig lite mer kött på benen i min jobbroll. Så jag sökte fram den här kursen på City Universitys öppna avdelning som visserligen inte ger några studiepoäng eller motsvarande, men som jag tror kommer att lära mig både det ena och det andra. Som den konsult jag är (och det faktum att säkert närmare 80% av vår bekantskapskrets jobbar med någon som liknar konsultuppdrag) har en av de mer intressanta aha-upplevelserna hittills varit att alla inte jobbar som konsulter! På kursen finns folk som jobbar på sjukhus, hotell, universitet, resebyråer och så jag (och några andra konsulter :). Gemensamt för oss alla verkar vara att alla är relativt nya teamleads med ca en handfull pers...

Den senaste tiden är det som om barnens relation till varandra skulle ha förändrats. Plötsligt har de egna som skämt sinsemellan, söker varandras sällskap och leker tillsammans utan att man behöver vara med och vakta att de inte gör varandra illa. Förutom åldern (B är nu 3år 10mån och J är 17mån) tror jag mycket har att göra med att J har börjat prata. Det kommer en hel massa ord nu och iom det är ord man förstår så kan barnen äntligen kommunicera sinsemellan. Hon pratar på och han "översätter" vad hon säger och är hennes tolk och skiner som solen då han lyckas tolka rätt vad det är hon vill eller vill ha. Dessutom har J utvecklats motoriskt och förstör inte omedelbart allting som B har byggt med legoklossarna eller i sandlådan, så det uppmuntrar också honom till att ta henne med i leken när hon inte är en fullständig godzilla hela tiden. Plus att hon ju nu är så stor att man inte mera behöver hålla henne med silkesvantar hela tiden, utan hon klarar av att hänga med i ha...

I matbordet diskuterar vi pelikanerna vi såg i St James's park idag. Bovarna i dramat.  B: varför kommer det ut eld där uppe på dem? tystnad och lite förbryllade blickar mellan mig och juristen. Vad menar han nu? jag: (Aha-moment!) Du menar vulkan? B: jo. varför kommer det eld där uppe på dem? Pelikan - vulkan. Same same, but different.

Lånar en lista hos Peppe som motvikt till alla London-nyheter Jag kan:  multitaska like a pro. Tack till barnen för att jag lärt mig det. Jag kan inte:  gå och lägga mig i vettig tid om jag är ensam hemma.  Jag köper:  all frukt hos en jättesöt frukthandlare på Portobello Road.  Jag borde:  städa oftare, men orka nu sen med det. Älskar när det är rent och fint, men är så lat innerst inne och hatar att effekten av städningen alltid försvinner på ca 2h i vår lilla Londonlya. Jag måste:  gå in i nätbanken och kolla att vi inte missar några DL på några räkningar från hemlandet. Lite logistiskt svårt att ha en fot i Finland och en i London ibland. Jag vet:  mycket. Och tvekar inte att säga det. Men jag har blivit bättre på att tänka efter först. Jag tycker:  samma svar som ovan... Jag tänker:  på hur vi skall göra med vardagspusslet när jag börjar jobba igen i vår. Jag lyssnar:  väldigt lite på musik. Är superdålig på...

På många sätt har vårt val av bostadsområde visat sig vara ett lyckokast, men en av de allra bästa grejerna som jag är glad för varje dag är att vi har tillgång till en egen park på andra sidan gatan. Nära oss finns visserligen både Holland park och Kensington gardens som är stora och fina, men det tar ca 15min att gå dit, och orka nu sen med det två gånger per dag.  Så istället går vi bara över gatan och låser upp grinden och har en alldeles egen park som är stor som ett helt kvarter till vårt förfogande.  Det hela styrs med järnhand av Garden Committee och det finns regler för precis allting, men om man håller barnen borta från blomrabatterna och från den gräsmattan som är "silent lawn" och inte spelar fotboll om man är fler än 8 personer som fyllt 13 år och inte har skor med nabbar under så är man ganska safe. (Och har man en hund måste man skicka in porträttbilder på den så de typ kan identifiera vem som inte plockar upp efter sig...) Men vi är mest i någon av de två lekp...

Vi har/hade en lista med några saker som vi vill göra under det här halvåret här i London, och betar sakta av punkterna en efter en. Det är en av fördelarna med att veta att vi bara har ett halvår på oss - man får saker gjorda. Veckoslutets punkt: Skottland! Juristen höll ledigt från jobbet på fredag och vi flög upp till Inverness och hyrde en bil (för en gångs skull blev vi uppradade på uthyrningen och åkte iväg med en sportig liten audi med för många hästkrafter istället för en skoda octavia som vi hade beställt...) Urquhart castle och Loch Ness Barnen somnade båda ganska snabbt och juristen och jag njöt av utsikten och lugnet då vi körde ner längs Loch Ness vänstra sida. Inget monster såg vi, men nog den ena butiken som sålde monstermemorabilia efter den andra och parkeringsplatser för att ta bilder på utsikten med 500m mellanrum. Den här rutten är antagligen ganska vältrafikerad av turistbussar på sommaren, men nu var det ganska lugnt och stilla. Sen var det bara k...

Ända sedan vi började leka med tanken på att flytta till London har juristen talat om att han gärna skulle gå se på fotboll när vi är här, så när flytten sen blev av så var det en självklar grej att vi såklart skall gå på match. Så, på lördag åkte vi till Wembley Stadium för att se England spela mot Malta i VM-kvalificeringsmatcherna. Det här var den första fotbollsmatchen jag såg live, och det var nog en roligare upplevelse att se den här med dryga 80 000 andra åskådare än att se någon ligamatch i Finland... Likheter med större idrottsevenemang i Finland fanns det såklart - det var hot dogs och halsdukar och skjortor och ljummen öl i plaststop och hejaramsor, men det var också God save the Queen och fotbollsspelare jag bara sett på TV och såklart det allra bästa sällskapet (dessutom första gången vi gjorde något på tumis här!) När alla 80 000 sen skulle hem från stadion blev vi förvånade över hur bra det fungerade. Vi hade visserligen superbra platser så vi kom väldigt snabb...

Då man kommer från den finska bubblan där alla är måna om att alltid klara sig själv och absolut inte be någon om hjälp någonsin någonstans känns det på många sätt konstigt och ovant med betjäning, service eller bara lite vanlig hederlig hjälpsamhet. Då man rör sig med barnvagn i Finland (och speciellt då man rör sig med syskonvagn) är den vanligaste kommentaren "Onpa vaikean näköistä." Sen kanske de frågar om man behöver hjälp. Mest tittar folk bara på en.  Här hinner man knappt stanna vid en butiksdörr eller vid ett övergångsställe eller en trappa innan någon frågar om man behöver hjälp. Överlag känns London mycket barnvänligt - överallt dit man kommer är barnen välkomna och det trollas ofta fram kritor och något för dem att sysselsätta sig med. Nu har vi visserligen inte tagit dem till så jobbiga platser, men ändå känns det inte som att vi är jobbiga kunder här, som man ofta känner sig i Finland. Här är dubbelvagnen ute på språng och har just hittat St Pauls Cathe...

London skämmer verkligen bort oss med fina höstdagar nu - det har varit en hel lång rad av varma soliga dagar då barnen klarar sig med fleece och man själv kanske drar på sig en vindtät väst över tröjan (det blåser kallt!). Än så länge är det dock inget problem alls med lekplatsvädret, vantarna är ännu långt nerpackade någonstans. De flesta träd är ännu gröna och har bara nyligen börjat tappa de första bladen, så hösten är mycket senare här än hemma i Finland.  Vårt husbolaget följer tydligen mer kalendern än termometern, för den 1.10 kopplades värmen på och nu är det varmt (eller snarare hett) hemma hos oss. Dessutom verkar vi bo rakt ovanför värdecentralen för det surrar i batterierna hela tiden (tänk hytterna under bildäck på Silja line). Men det är smällar man får ta - kanske har vi det passligt varmt på vintern om vi har hett nu? Som före detta anställd på ett fjärrvärmebolag skär det ändå i själen lite när alla bara öppnar fönstren och vädrar ut värmen, men energieffektivitet...

På veckoslutet hade vi besök för första gången och senast nu när våra kompisar kom och hälsade på i vår vardag känns det verkligen som att vi bor här.  Det var så roligt att ha sällskap! Barnen hittade varann direkt och hela veckoslutet gick superbra, även om det blev långa intensiva dagar då vi rullade runt London med vår karavan bestående av tre barnvagnar... Vi körde med en programpunkt per dag - science museum på fredag (favorit i repris för oss) och Transport Museum på lördag (kommer att bli en favorit!) och det var just passligt. Antagligen skulle barnen ha varit lika nöjda med att bara åka tunnelbana eller dubbeldäckare hela dagarna... På söndag hade vi sällskapsabstinens och svårt att hitta rutinerna igen, B funderade igen lite på varför vi bor här när gästerna for hem och vi gick inte riktigt något gjort.  Som tur behöver vi inte vara sysslolösa så hemskt länge, redan i slutet av veckan får vi mer besök!