Less or more

Vår lillfröken J fyllde två år i tisdags. När vi frågade vad hon vill ha i sitt paket på födelsedagen var svaret "Mmm - padda!" (iPad). Såatteeee - dagens ungdom osv.  Hon fick ingen padda, utan en boll och ett förkläde med Molly på. Båda två verkade vara bra grejer och, det allra viktigaste, båda var iaf delvis blå. Och inpackade i blått papper med blått snöre och med ett blått kort. Favoritfärgen alla gånger är blå - hon ritar nästan enbart med blå kritor, och ger en henne ett färgval säger hon alltid blå.  Efter två veckor med vår finska barnskötare verkar hon rätt nöjd med sin vardag, och hon snappar upp det nya språket supersnabbt. Nu har hon insett att de flesta ord på finska slutar på "i", så nu konstruerar hon egna ord för de hon inte ännu kan genom att sätta ett i på slutet. Sked - skedi t.ex, istället för lusikka. Det kommer inte att ta länge innan hon talar både svenska och finska lika bra.  Vår bestämda lilla dam börjar dagen först av alla i f...

Den första veckan på jobbet blev en ganska skön mjuklandning. Det är ännu oklart exakt vad jag kommer att syssla med på dagarna, så jag har inga klara arbetsuppgifter än. Kunden, projektet och arbetsmetologin är ändå spikade, så jag tillbringade dagarna med att plugga inför ett certifieringsprov jag måste ta i slutet av april (på två år hemma hinner det tydligen hända både det ena och det andra på metodolgisidan på jobbet...) och på att försöka komma ihåg hur det var man gjorde det här jobbandet. Det är superkul att vara tillbaka - den sista tiden hemma var det så mycket praktiskt fixande hela tiden att det här med att bara vara på ett ställe kändes nästan som semester. Nu är det bara att köra på! Barnen var superkämpar och veckan hemma med nya rutiner gick bättre än jag tror att alla hade väntat sig. Och visst, det är en del pusslande och en får ju se på klockan hela tiden på eftermiddagen när en skall hem till en viss tid, men oj, så kul det är att komma hem och få famnen full a...

När vi körde hem från flygfältet satt juristen och jag och tittade ut genom varsitt fönster och konstaterade att det var a. ganska fult och b. glesbebyggt. Radion spelade nån slags suomipop och pratade humor på femåringsnivå mellan varven.  Som tur blev det bättre sen när vi kom hem. En vecka senare är det fortfarande lika glesbebyggt och grått, men det är superskönt att vara hemma. Egna saker, egna sängar, egna väggar och egna golv. Och en soffa att sitta på! Så småningom börjar saker och ting falla på plats: B börjar hitta tillbaka till dagisrutinerna, J har börjat inskolningen med sin dagmamma igår och jobbet kallar på måndag. Det blir nog bra det här!

Packat och klart! Nu är hela bohaget nerpackat och slutstädningen pågår som bäst. I eftermiddag har vi ännu slutgranskning a.k.a inventory a.k.a nedskrivning av varendaste en skråma som finns i hela lägenheten. Sen lämnar vi tillbaka nycklarna och hinner ännu med nån trevlig eftermiddagsgrej innan vi sover på hotell inatt. Och imorgon är vi tillbaka i gula huset igen!