Less or more

Fredagens mest spännande: på väg till jobbet såg jag Paavo Lipponen i r-kioskens kö på järnvägsstationen. Tyvärr såg jag inte om han köpte nånting spännande. Kanske seiska och en påse pantteri för tågresan.

Den här höstens nya hobby är vävning - när jag redan hade gått alla arbis lapptäckskurser måste jag hitta på något nytt att sysselsätta mig med. Vävningen visade sig vara hur kul som helst, och dessutom känner man lite historiens vingslag när man gör nånting på exakt samma sätt som man gjort i hundratals år redan (ganska djupt förankrade best practices i vävningsbranschen...) Efter några veckors förberedande har jag ny kommit så långt att jag faktiskt fått börja väva. Det här skall bli en filt så småningom, men redan ny pyser jag lite av stolthet över mina 35 vävda centimeter.

 Inspirerad av Hanna bakade jag äppelmuffins (bästa muffinsreceptet finns här , nu byte jag bara ut rabarbern mot äppel) den här måndagskvällen. Sen blev jag så utmattad av ansträningen att jag är tvungen att ligga på soffan och äta nämnda äppelmuffins medan jag ser på Top Model. Skulle vi ännu ha haft mjölk hemma skulle jag inte ha nånting att klaga på.

Alla kan dra en suck av lättnad för jag löste i-landsproblemet och köpte en handväska  som present till mig själv från mig själv. Att ge är större än att få osv, men i det här fallet är alla involverade mycket nöjda.

Med ganska exakt tre månader kvar till beräknat datum har jag nu uppnått det läget då folk erbjuder mig sittplats i spårvagnen. Alltid nånting att glädas åt en torsdag i september.

Efter en vecka i exil på grund av att vårt badrumsgolv kallades om är vi äntligen hemma igen. Byggdammet är undanstädat och det är renbäddat i sängarna och kläderna finns i skåpet och inte nedskruttade i nån väska. Borta bra men hemma är det nog allra, allra bäst. Och golvet, det blev riktigt bra.

Nu råkar det sig så lyckligt att jag har fått en orsak att köpa en present till mig själv (det får man göra alltid när man uppnår något delmål som man strävat efter). Problemet är bara att jag inte vet vad jag skall belöna mig med. Det måste vara nånting som jag har nytta av också nu med gravidmage och som mammaledig (= ingen idé att köpa jobbkläder eller motsv.) Just nu lutar det åt denna sjal från Diane von Furstenberg, men en handväska skulle inte heller vara helt fel. Eller kanske ett halsband eller ett armband? Eller den där triwa-klockan som jag funderat på i evigheter?

Jahapp - andra lördagen i rad då jag är förkyld och ligger hemma på soffan och hoppas på att den här förhatliga snuvan snart skulle dra dit pepparn växer. Snart börjar jag ha slut på huskurer. Hittills har jag provat de här: - sova dygnet runt - ta det über-lugnt och se på daytime-television i flera dygn - tröttna på daytime-television och gå tillbaka till jobbet - äta bort förkylningen (igår testade jag bland annat om choklad-fondant med chili på Patrona skulle hjälpa. På Patrona var servicen och fiilisen och choklad-fondanten utmärkta, men prissättningen var minst sagt i överkant) Nu har jag tagit steget längre och skaffat en sån där konstig näskanna och jobbar nu på att skölja bort förkylningen. Ikväll testar jag äta-bort-förkylningen-kortet igen.

De små racerstrumporna fick en matchande liten mössa idag på kvällskvisten. Också den så liiiiten att jag inte fattar att man kan ha så där litet huvud.  En mössa och ett par strumpor. Och en bordsyta som bär spår från juristen eller hans kusiners framfart på 80-talet hos deras farmor och farfar. 

Som liten var jag ett mycket kräset barn som vägrade äta både det ena och det andra. Många av de saker som jag störtvägrade som barn har jag vant mig av med först för några år sedan, och förvånansvärt nog kvalar många av mina barndomstrauman in som favoriträtter nuförtiden. Vissa saker är dock fortfarande traumatiska. Högst på den listan ligger persilja, men t.ex. burkchampinjoner får mig ännu att sparka bakut. Idag blev jag dock tvungen att konfrontera en maträtt som legat strax efter persiljan i närmare 30 år - spenatsoppa. Jag är fortfarande krasslig och juristen lagade spenatsoppa och det var bara att tacka och ta emot. Men vilken flashback man kan få av en tallrik grön soppa med två ägghalvor i: vips var jag fyra år igen och sparkade på stolsbenen vid det runda köksbordet i en radhuslägenhet och vägrade äta nånting annat än ägget. Kanske man är vuxen när man kan konfrontera den där inre fyraåringen och äta spenatsoppan och konstatera att det ju de facto inte var så farl...

Någon slags sensommarflunssa slog till och däckade först juristen och sedan mig så det enda det här veckoslutet hittills har bjudit på är en massa roliga programpunkter att avboka och timvis med dålig day-time-TV.

Nu när jag äntligen vågar tro på att minipersonen i min mage kanske också föds och mår bra så kan jag tillåta mig själv lite förberedelser. Så idag har jag stickat de minsta små strumporna jag nånsin sett, undrar om den faktiskt kommer att ha så där absurt små fötter?

Nu då studietiden är förbi måste man hitta på ursäkter för att få ha roligt i frack och långklänning, så igår hade kompisgänget gjort just det, och det var alldeles prima. Och när vi själv får bestämma är endast det bästa gott nog, så vi kalasade på utsökta saker och delade ut medaljer till alla (mycket viktigt med utmärkelser på stora festligheter!). Varmrättsvakteln såg lite ut som en gravid kvinna, men det kanske bara var min konstiga associationsförmåga. Mycket god var den iallafall.

Fredag idag - en ovanligt jobbigt sådan på jobbet dessutom - så det är skönt att man kan räkna ner till veckoslutet nu. Jag blev så störd på världen på förmiddagen så jag spontanbokade in en hårklippning (nånting måste man ju pigga upp sig med!) och ikväll firar juristen och jag vår första bröllopsdag så månne den här fredagen inte börjar arta sig till nånting snäppet bättre så småningom...

I två veckor höll semesterkänslan i sig iallafall delvis, men den här veckan har det definitivt varit back to normal på jobbet - det blir längre dagar för både juristen och mig och To Do-listorna växer sig längre och längre. Det hela känns lite tudelat - dels diggar jag mitt jobb och tycker att det är kul när det är liv och rörelse igen och är i mitt esse med alla mina excelfiler, men dels vet jag att jag inte kan gå upp i lika höga varv nu som på våren och att jag om allt går bra blir mammaledig om ungefär två och en halv månad och att man inte kan förändra hela världen på en så kort tid. Jag har på känn att jag kommer att få lite svårt att hitta balansen.

Vårt lilla semesterprojekt med att måla byrån blev sist och slutligen ganska långt uteslutande juristens "lilla" sommarprojekt - det där med målfärgsångår är tydligen inte så bra för gravida typer... Men jag hejade jätte bra genom allt slipande och spacklande och målande med grundfärg och tre lager grönt efter det, och hade många tips och åsikter om hur man sätter fast knopparna. Nu är den iallafall klar och här hemma på sin plats och det blev hur bra som helst - tavlan där bakom måste bara höjas upp lite och så måste vi hitta nån lampa att ha där på, men sen är det fritt fram att bygga stilleben där så mycket man orkar.  Mycket bra semesterprojekt det här med nygammal byrå!

Vi inledde den här veckan med att köra till Borgå efter jobbet och köpa en ny bil till familjen. Inte ny som i splitterny från fabriken, men ny för oss. Den här veckan kör vi ännu med gamla bilen som på äggskal för att på fredag föra den i utbyte i prima skicka och sen rulla hem med den nya bilen. Ve den som skruttar till gamla bilen den här veckan! En sån här skall vi köra omkring i sen. Bild härifrån .

Veckans irritationsmoment - jag uppdaterade min telefon som den ville och nu vägrar den laddas och fungerar bara om den får vara i laddning konstant. Verkligen en praktisk funktion hos en bärbar telefon.  Mest irriterande med det hela är att jag faller bakåt i Foursquare-statistiken, ingen ringer ändå till mig så det bryr jag mig inte så mycket om.

Det var på kommande en tid, men efter att jag desperat plöjt igenom hela jobbgarderoben igår och konstaterat att utbudet hade, hmm, krympt en aning under semestern var det bara att ta skeden i vacker hand och inse att den växande magen behöver större kläder.  Sällan har jag, som ändå tycker att det är kul med shopping och kläder, känt mig så borttappad som i butiken idag. Byxor som är gjorda för gravida typer ser liksom så oformliga ut. Och då skall jag inte ens börja tala om tälten till skjortor - men dem tänker jag styra så långt som möjligt från. Måste bara börja tänka lite mer kreativt.

Semestern är slut och jag har nylackade naglar, smink och  klocka för första gången på flera veckor. Dags att återgå till vardagen. Undrar hur man gjorde det här?