Less or more

Igår kväll blev vi tvåbarnsföräldrar då lillasyster hastigt och lustigt gjorde entré - halv tre satt vi ännu och åt efterrätt hos juristens föräldrar och klockan sex var lilltösen född och jag satt med förvånadens finger i häpnadens mun och undrade vad som just hände. Jämfört med Bs förlossning gick det här med turbofart, men alla mår bra och lillisen har mörkt hår och juristens haka och min näsa och långa smala pianofingrar. Imorgon får vi förhoppningsvis åka hem, det blir spännande att se vad B tycker om nykomlingen!

Sista rådgivningsbesöket idag - de konstaterade bara att allt fortfarande är prima och att jag inte mera är på deras ansvar. Om inget hänt innan tisdag blir det övertidskontroll på sjukhuset nästa vecka och så tar vi det därifrån.  Så vi siktar in oss på det så och förbereder hjärnan lite smått för att det kanske blir igångsättning runt påsk, hoppas på att bli av med förkylningen asap och hämtar pizza till middag till familjen ikväll.  Lite ironiskt skulle det ju vara om vi prickar långfredagen med andra barnet, första föddes ju på julafton. 

Så här när beräknade dagen kommit och gått och jag ställt in siktet på att vänta två veckor till fördriver jag tiden med att spela fåniga små dataspel. När jag väntade B spelade jag Machinarium och den här gången är jag helsåld på Candy Crush. Och, efter ett mycket välgjort product placement i House of Cards tredje säsong, också Monument Valley. (Fast när jag googlade det så visade det sig att ingen fått pengar för den synligheten, men indirekt så måste ju nedladdningarna ha ökat lavinartat...) Så trolskt och så beroendeframkallande och så meditativt på något sätt. Hoppas den där lugna plingplongmusiken hörs in till babyn.  Det är så bra att man måste spela långsamt långsamt för att det inte skall ta slut för snabbt. 

Varje morgon när jag vaknar är jag lika besviken över att ingen förlossning startat den här natten heller (vet inte varför jag inbillar mig att det måste ske på natten?!?). Här är det alltså status quo, inga bebisar i sikte. Alla Mad Men säsonger på netflix är slut och jag har övergått till New girl och evighetsfunderingarna kring om Jess och Nick skall bli ihop eller ej. Om inget händer snart börjar jag tvätta fönster nästa vecka, sånt här blir lite långtråkigt i längden.

Just nu känns det som att vi faktiskt knäckt förädrakoden och vårt lilla trepersonerskollektiv lever ett harmoniskt förortsliv - alla sover på nätterna, B har blivit så stor att han äter själv och leker själv och kan göra en hel massa saker själv. Han är glad och harmonisk och man kan prata med honom och göra saker tillsammans. Och nu är då tanken att vi börjar om från noll igen? Ibland undrar jag om vi inte bara skjuter oss själva i foten. Skall vi börja om med nattvakande och matande och hela faderullan nu när vardagen rullar så fint? Samtidigt tror jag att det är lättare att börja om nu än om, säg, ett år eller två. Många saker känns annorlunda nu med tvåan - då B var nyfödd var jag närmast besatt av att inte bli för fast; jag ville vara jag och inte bara mamma och var supernoga med att ha eg...

Sjukdomsinfernot verkar (ta i trä) vara över i vår familj igen en gång - nu väntar vi bara på att dagmamman också skall tillfriskna och sen är vi back to normal. Juristen är tillbaka på jobbet och B och jag leker i lekparker och går promenader i snigeltakt runt kvarteret. B har fått en sparkcykel och är mycket ivrig - som tur har han inte lärt sig sparka fart och glida ännu, för hans nuvarande framfart där han mest går med den som stöd är en alldeles utmärkt takt för mig också just nu. Idag tog det en timme att ta sig runt det vi kallar för lilla kvarteret (max 800m typ) med cykel och allt - då det dessutom pågår vägarbeten med grävskopor och what not just på den rutten så blev vi "aningen" fördröjda. Nå, solen skiner och vi har ju inte direkt brått någonstans och barnet spär på sin redan osunt o-...

Jag jinxade det med att skriva om att vi inte vill ha en repris på spysjukan för idag har vi just det. Än så länge är det bara juristen, den enda som slapp undan förra veckan, så det kan ju hända att det här bara är någon extremt fördröjd smitta, eller så har han plockat upp en helt ny spännande magbobba någon annanstans. I vilket fall som helst - suck! Så fort vi insåg åt vilket håll det barkade igår kväll flyttade jag ut ur sovrummet och in med lille B på andra sidan hallen och idag har vi hållit 10 meters avstånd och skilda badrum och peppar peppar är B och jag ännu friska. Håll tummarna för att vi skulle slippa ur den här onda cirkeln snart... Och ja - ingen baby nu tack.

Vecka 38+1 idag, och än så länge ingen baby. Börjar så småningom tappa nerverna på allt som heter graviditet och tycker lite synd om juristen som får stå ut med mig och min korta stubin, så jag tror vi alla hoppas på att den här babyn skulle behaga komma ut lite i förtid. Men det är inte så mycket att göra annat än att vänta, tvätta ytte-pytte babykläder, packa BB-väskan och fördriva tiden så gott det går. Förra veckan var fullständigt upp och ned hos oss med spysjukor och det ena och det andra och nu såg jag fram emot en vanlig vecka med invanda rutiner igen. Tyvärr textade vår dagmamma och meddelande att nu är det hennes tur att vara sjuk, så iallafall imorgon får jag skippa mina högtravande inexisterande planer på att typ läsa en bok på ett cafe och istället underhålla två-åringen. Som tur utlovas fint vårväder och vips fixade jag förmiddagssällskap åt oss i lekparken - att underhålla tvååring en hel dag själv som höggravid är nånting jag ogärna gör, våra energinivåer är så att sä...

Igår kväll var jag snudd på salig efter ett välbalanserat veckoslut och funderade på att skriva ett blogginlägg om hur roligt det är att ha en två-åring och hur de goda sidorna överväger de dåliga alla dagar, hela tiden. Sen hände nånting och lille B fick spysjuka/matförgiftning/whatever och spydde med en halv timmes mellanrum mellan kl 1 och kl halv 6 i natt. Efter vår  första spysjukenatt som föräldrar är juristen och jag sannerligen än mera sammansvetsade som föräldrateam, det finns liksom inget annat att göra än att ta sig igenom det på något sätt även när det är som värst och man byter alla lakan för femtielfte gången. (hur gamla måste barn bli innan de kan varna innan de spyr, alternativt fatta att spy i ämbaret?) Idag går tvättmaskinen på högvarv och lille B verkar må bättre - det lilla han ätit verkar hållas inne och varje spyfria timme känns som en lottovinst. Mina nerver är dock ännu på helspänn och varje lilla hostning får mig att hoppa till och befara ett återfall. Vi h...

Mammaledigheten rullar vidare och snabbare än en gris blinkar gled jag in i pensionärsrytmen där fler än ett program per dag är stressigt. Så jag tar det lugnt, frossar i Mad Men, tvättar bebiskläder och    ligger på soffan på dagarna. Läkaren igår estimerade att barnet kan födas när som helst och gissade att 3kgs klimpen i min mage iaf inte kommer att gå på övertid. Nu är hon ju ingen spågumma så det är inte som att vi skulle vara på väg till Jorv nu genast, men onekligen börjar man ju fundera på vad som ännu måste fixas innan det är slut på lugnet i huset. Fast med min tur hålls barnet inne på pin kiv några veckor extra...

Jahapp, så var den här - mammaledigheten. Fem veckor till beräknat datum och låååånga to-do-listor att beta av. Så här inne på dag tre tycker jag inte att det är så tassigt - det bästa är att man inte behöver rusa iväg på morgonen utan att man kan ligga och dra sig så länge som två-åringen går med på det (typ 20 minuter, och då får man muta med en bok). Nästbäst är sova mitt på dagen, tredje bäst är dricka te och äta smörgås (Bakelser är ännu no-no, graviditetsdiabetesrisken you know...) på café alldeles själv. Dagens to-do-aktivitet är att besiktiga bilen. Måste nog ta en liten tupplur så jag orkar med det.

Juristen har varit på jobbresa delar av den här veckan och jag har varit ensamstående förälder. Idag, på tredje dagen, märker jag att jag sannerligen inte är en bra sådan - mitt tålamod är noll, jag är fräsig och inkonsekvent och mutar och hotar och har mig. Noll pedagogik. Och då ska vi komma ihåg att jag ändå går till jobbet mellan varven och slappar (med bara en dag kvar där får man slappa tycker jag) och att jag alltså ingalunda behöver underhålla barnet 24/7 samt att det alltså har varit fråga om tre ynka dagar. All cred åt de som a) jobbar med två-åringar b) är ensamstående förälder till en två-åring Dessutom är vi båda förkylda. Må denna vecka ta slut snart.

Igår firade vi juristens födelsedag på Sandros med middag och drinkar för 15 pers - supergod mat som vanligt, bra betjäning och så kul att se att 15 personer från olika kretsar ha roligt tillsammans. Idag är vi båda däckade av olika orsaker - juristen var ute och svirade halva natten och är följaktligen ganska seg idag och jag är knockad av någon dum förkylning. Hatar att vara sjuk när jag är gravid, som om man inte skulle vara tillräckligt drabbad redan måste man ännu dras med snuva när till och med finrexin är förbjudet...

Med bara sju arbetsdagar kvar innan mammaledigheten kan jag konstatera att det känns bra att bli ledig - just nu skulle det vara optimalt med tre dagars arbetsveckor eller kortare arbetsdagar, att försöka köra på i ens något som liknar samma takt som förut börjar vara ganska slitsamt. Så jag räknar morgnar och gör i princip ingenting annat än knowledge transfer på jobbet och försöker intala mig själv att det är okej att jag inte mera engagerar mig i alla jobbproblem som  dyker upp -  det finns efterträdare som får ta hand om de sakerna. Fast hjälp så svårt det är att systematiskt försöka överföra allt jag vet och allt jag gjort till någon annans hjärna. 

Idag jobbade jag några timmar från det lokala caféet i vår hemförort och konstaterade igen att i den här miljön har folk inga som helst hämningar utan talar vitt och brett om ditt och datt i båda sina egna och alla andras liv - under de två timmarna jag satt där fick jag en rejäl dos information om - drama inom församligen - vems dotter som har förlovat sig med vem (det kommer inte att hålla, är tydligen tesen på stan) - de obligatoriska sjukdomsuppdateringarna - hur mycket socker det finns i en pilttiburk (här engagerades också cafépersonalen för att väga hur mycket en sockerbit väger) - vindkraftverken i Barösund För att inte tala om de vanliga storyna om vad deras barn håller på med. Måste verkligen försöka komma ihåg att väggarna har öron i den här stan...

Har varit däckad av något slags extrem trötthet hela veckoslutet och skulle helst gå i ide. Lägg till lite hormonella humörsvängningar och jag känner mig närmast som vått tidningspapper som går sönder om man petar lite på det. Hoppas verkligen de sista nästan 7 veckorna inte kommer att vara så här hela tiden! Juristen är som tur snäll och pysslar om mig och leker i snön med B medan jag sover och sover och sover - imorgon börjar jag knowledge transfer till min efterträdare på jobbet och då skulle det ju vara kul om jag hade ens lite mer hjärnceller med mig än idag...

Jag städar inte köksskåpen, jag idrottar inte, jag tycker inte om att stå i lekparker och vänta på att två-åringar lekt klart. Jag har inte koll på vad som händer i världen och analyserar inte nyheterna, jag oroar mig inte för morgondagen, jag rensar inte stuprännorna på hösten. Jag dricker inte kaffe. Jag ångrar mig inte.  Bl.a Peppe och Sara gör inte heller saker.

Vid mellanmålet, då jag redan ätit klart och han  ännu jobbar på sin risifrutti: - nu mamma jätte jätte full -vad sa du? (I hopp om att jag hört fel...) - mamma jätte full. Jätte full. (Vi hoppas att det här var någon slags översättningsgroda från finskan - måste fråga om dagmamman lärt dem det finska ordet för mätt. Annars kan man ju inte ta ut barnet bland folk... ) Vid middagen, out of nowhere: - potatis säger nöff nöff. Vi kanske får jobba lite på matbordsdiskussioner ännu.

Den här hösten och vintern har vi knappt använt barnvagn alls - lilla B är hemma med sin lekkompis och dagmamman på dagarna och då rör de sig med hennes tvillingvagn, och på veckosluten är vi antingen på språng gående här nära eller med bil. Snart kommer Brio Go:n ändå säkert i flitigare användning, men då med liggdelen på. På våren är det säkert sällan jag är ute ensam med båda barnen iom att vi ändå har dagmamman på dagarna, men jag slogs av någon slags boendeimpuls och var tvungen att köpa en syskonvagn "med tanke på sommaren då jag måste klara båda själv".  Så det blev en Baby Jogger City Mini Double på  lite lösa kriterier som jag hittade på efterhand - men den är relativt liten för en dubbelvagn, verkar lättkörd och fälls ihop på två röda sekunder och tar minilite plats i bakluckan för att vara en dubbel. Det känns  a) absurdt att vi snart skuffar två (!) barn  b) kul att iallafall ha skaffat något konkret som förberedelse för den här nya situationen so...

Med bara fem veckor jobb kvar är det dags att inse att den där bebisen i magen faktiskt inom en överskådlig framtid kommer att komma ut. Igår kväll fick jag en plötslig lust att börja göra nånting inför det och vips hade jag dragit fram tyglådorna och börjat skissa runt på ett lapptäcke. Klart lillbebisen skall få ett eget täcke! Är inte helt hundra på layouten här, men nånting i den här färgskalan får det nog bli - den kan hända att den mörkblåa med prickar får ryka - den kanske är aningen för mörk i kontrast till de andra... Den här gången skippade vi att beställa mammalådan från FPA och tog pengarna istället. I och med att lillis föds i samma årstid som B skulle vi bara få en (nästan) exakt likadan uppsättning i samma storlek som vi redan har och det kändes lite onödigt. När jag blir ledig får jag ta och gräva fram lådan med Bs och göra inventarie på yttepyttekläder. Antagligen har vi ganska långt allt vi behöver, men en del av processen är ju att köpa s...