I taket lyser stjärnorna

Juristen och jag var spontankulturella igår och bestämde oss huxflux för att gå på teater och utan att egentligen veta nånting om vad vi skulle se så hamnade vi på "I taket lyser stjärnorna" på Lilla Teatern. Det hela handlar baserar sig tydligen på en bok med samma namn, och handlar om tonåringar som alla på sätt eller annat har det jobbigt. Tonårsangsten riktigt strålade från scenen från första början, och igenkänningsfaktor var iallfall hos mig så stor (lägg till lite graviditetshormoner på det ännu) att jag var alldeles rödgråten när ljusen tändes. Håller definitivt med i HBL:s recension som jag googlade fram idag:

"Men att föreställningen påverkar i synnerhet oss trettioåringar så starkt, att man runtomkring sig hör snyftningar som förändras till igenkännande skratt och fortsätter som snyftningar, får mig också att till slut fundera på den roll som nostalgin spelar.....Är det möjligt att föreställningens målgrupp i själva verket är en äldre kohort, den som nu börjar bearbeta sin historia på scenen och går igenom sin barndom" 

Marsch iväg till Lilla teatern, det finns en hel massa biljetter kvar, och det här vill ni inte missa.