Love is the strongest adhesive

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hej då tutten!

Sedan ungefär i höstas har det här med tutten (nappen) och det faktum att vi måste göra oss av med den seglat som ett litet mörkt moln på horisonten hemma hos oss. J är så fäst vid den, och blev det bara mer och mer hela tiden. I princip har hon den bara då det är sovdags, men det är omöjligt att få den av henne då hon vaknat utan en halv timmes bråk, och den senaste tiden har hon börjat galltjuta efter den också då vi kör längre sträckor. Och väljer man mellan att lyssna på hulkande gråtskrik eller inte i två timmar på motorvägen till landet, så väljer man ju tystnaden, alla gånger. Så då var vi lite fast i vår egen fälla... Men! Sen blev hon mittiallt superförkyld på söndag kväll och efter en dålig natt till måndagen kunde hon fortfarande bara andas genom munnen på måndag kväll pga allt snor. Så då tog jag tag i möjligheten och tog bort tutten eftersom natten ändå såg ut att bli orolig. Status måndag kväll: 40minuters storskrik (hon gallskrek så B undrade "mamma, varför är ...
Läs mer

Closer

Bild
Igår kväll hyrde M och jag en film. Jag valde. Det blev Closer från ifjol med Julia Roberts, Jude Law osv. Jag diggar Jude Law. Closer var inte som jag hade väntat mig - men vad bra den var!! Man börjar ju inte direkt tro på den "enda stora kärleken" när man sett den, men den förmedlar väldigt bra den där känslan som jag tror att alla upplever flera gånger i sitt liv och som handlar om att man inte kan planera hela sitt liv, att det finns saker som man inte har kontroll över. Speciellt mitt-i-prick tyckte var kommentaren som Jane alias Alice sade åt Dan när de talade om att han var kär i Anna. Den gick typ så här, kommer inte ihåg exkt: "There is always a moment when you can choose whether to give in or not, whether to fall in love or not." Det stämmer, tycker jag.
Läs mer

Bråttom

Tiden rusar bara iväg på dagarna och jag märker att jag måste anstränga mig för att hålla bloggen någotlunda uppdaterad. Kanske ett tecken på att sluta blogga? Njaa. Måste överväga ännu.. Hursomhelst, idag var första 1½ timmes aerobicpasset för hösten och jag blev positivt överraskad över hur bra det gick - det var inte alls så tungt som jag kom ihåg från våren. Kanske joggningen har satt spår trots allt. Där var jätte många nya människor, och det kändes lite som om ledaren hade lite test-program med oss idag för att se vad vi orkar med. Men för min del gick det bra. När vi kom ut ösregnade det, men min nya röda höstjacka och jag tog oss hem nästan torrskodda. Nu ska jag äta lite och läsa lite flödesmekanik inför morgondagens föreläsning.
Läs mer