Inlägg

Visar inlägg från maj, 2017

Hej då tutten!

Sedan ungefär i höstas har det här med tutten (nappen) och det faktum att vi måste göra oss av med den seglat som ett litet mörkt moln på horisonten hemma hos oss. J är så fäst vid den, och blev det bara mer och mer hela tiden. I princip har hon den bara då det är sovdags, men det är omöjligt att få den av henne då hon vaknat utan en halv timmes bråk, och den senaste tiden har hon börjat galltjuta efter den också då vi kör längre sträckor. Och väljer man mellan att lyssna på hulkande gråtskrik eller inte i två timmar på motorvägen till landet, så väljer man ju tystnaden, alla gånger. Så då var vi lite fast i vår egen fälla... Men! Sen blev hon mittiallt superförkyld på söndag kväll och efter en dålig natt till måndagen kunde hon fortfarande bara andas genom munnen på måndag kväll pga allt snor. Så då tog jag tag i möjligheten och tog bort tutten eftersom natten ändå såg ut att bli orolig. Status måndag kväll: 40minuters storskrik (hon gallskrek så B undrade "mamma, varför är

Ett veckoslut på landet

Bild
Vi tillbringade veckoslutet på landet och gjorde allt sånt som små stadsbarn inte har möjlighet till annars: Trädgårdslandet skulle vändas och B och J rensade ogräs ("tycka inte om o-gäs heller", tyckte två-åringen), plockade daggmaskar i små ämbaren och hjälpte till att plantera hela rabatten full med penséer. Det var nästan mest populärt, mest för att det involverade både sprutkanna och vattenslang, och vatten är ju alltid kul.  Mellan varven satt de i gräset och plockade vitsippor (utan stjälk såklart) som de kom springande med. Små sönderkramade små blommor som under stor andakt skall placeras i en äggkopp.  På lördag eftermiddag tog jag ännu med B på ett snabbesök till min kusins bondgård för att hälsa på korna och grisarna. Mycket roligt, tyckte både han och jag!

En vab-vecka

Som grädde på moset som heter vardagscirkus drog jag på mig en släng magsjuka förra veckan och låg på badrumsgolvet och kände mig ynklig i ett dygn. Av alla vanliga, ändå rätt ofarliga, sjukdomar är ju nog magsjuka det obehagligaste - en är så ynklig, så ynklig och så medveten om hur lätt det smittar. Jag barrikerade mig i stora sovrummet och badrummet och höll ännu efter nästan två dygn typ fyra meters säkerhetsavstånd till allting och skrubbade alla dörrhandtag frenetiskt. Sedan återvände livet  och vi drog en lättnadens suck över att det inte smittade och var glada över att det blir valborg som vanligt. Så vi firade Valborg med att gå på långlunch i snöslasket och med att ha huset fullt av både barn och vuxna på första maj. En riktigt fin dag blev det, vi invigde grillsäsongen och barnen lekte hur snällt som helst medan vuxna snickesnackade. Sent på eftermiddagen vinkade vi hejdå till alla gäster och började plocka undan lite i köket. Just då passar B på att meddela att han visst