Less or more

Solen skiner men det blåser kallt på torpet idag - vi planterar sommarblommor och planerar semestern (hej Stockholm i augusti!) och rensar ogräs i trädgårdslandet.


Jag drömmer om att kanske bada bastu ikväll, men får se om jag orkar med det i praktiken - bastu med en två-åring och en två-månaders är kanske inte så lätt att genomföra? 
Annars är jag mest ivrig över att en av liljorna som fanns här när vi övertog torpet verkar vilja blomma i år, hittills har de bara gjort blad men inga blommor, så nu håller alla trädgårdsfantaster tummarna!

Det är kväll och jag tassar till Bs rum för att kolla att han har det bra innan jag själv lägger mig. Han sover djupt men har sparkat av sig täcket så jag lägger det tillbaka.
Han suckar djupt, vaknar till och fräser "Dörren fast!"
Tydligen är egna revir viktiga för såväl tonåriga som trotsåriga barn. 

Juristen är på jobbmiddag och jag var förberedd på att fixa eftermiddagen och kvällen själv med allt vad det innebär. Men så skickade en kompis meddelande och frågade om hon och deras dotter får komma och leka med B och vips försvann all tid fram till läggning utan strul och bråk och dessutom fick vi sällskap vid middagsbordet. Lilla fröken hade den goda smaken att sova sig igenom hela besöket och vaknade bara en stund innan B skulle lägga sig, så det blev egentligen aldrig något bollande av två trötta barn samtidigt vid sovdags. En stund senare somnade hon magiskt nog i bärselen medan jag åt glass och ännu mer magiskt så gick det för en gång skull att lägga ner henne utan att hon vaknade. 
Slutsats - klockan är bara halv tie och alla barn sover i egna sängar utan att någon blev arg innan vi kom så långt! Kors i taket! Känner att med sån här flow som jag hade ikväll borde jag nästan sätta in en lottorad - i'm on A winning strike!

Snart har det gått två månader i den här fyrapersonersfamiljen och det känns som att vi kommit ut ur bubblan lite grann. Så här sett i backspegeln var den första månaden total yrsel - J sov lite som det råkade sig och vi hade ingen koll på nånting. Vid sexveckor hände något och bebisen blev som förbytt - mittiallt får man kontakt med henne och hon tittar och joddlar och är liksom en egen liten person. Kanske det hänger ihop med att vi fattade vad hon vill (sova inbäddad så hon är nästan svettig i en miniliten kantokoppa) och inte vill (vara vaken längre än 1h15min i streck)? Nu har vi anyways lite mer koll på läget känns det som!

Mammasamvetet har däremot börjat vakna och jag känner mig lite otillräcklig - har jag inte J i famnen försöker jag ge lille B så mycket uppmärksamhet som möjligt och däremellan kanske man vill växla några vuxna ord med juristen och någonstans skulle man också gärna vilja bara vara helt själv ens en liten vaken stund utan att någon vill nånting av en. Värsta ly…

Lilltösen sover sin djupaste sömn, ute regnar det och jag bakar bullar. Vi hade ursprungligen tänkt åka till lande redan idag men det blev ändring i planerna och vi hittar på aktiviteter i stan istället imorgon. 
Bra så, för trädgården här hemma skulle behöva lite omsorg innan dopet om en vecka. Helst skulle jag inte vilja att dopgästerna såg en sandhög och 10 mullsäckar utan istället såg tulpaner och lite nyplanterade perenner samt gårdsplan med sand på och lite färre maskrosor. Idag är vädret för tråkigt för att ta itu med det, så jag koncentrerar mig på bullarna så länge.

Planerar morsdagslunch och bläddrar i kokböcker. Tänker mig att något som innehåller älgfilé och getost inte kan bli fel - kanske med grönsallad och polenta till? Och så lite päron och vaniljglass till efterrätt. Blir typ hungrig redan nu. 

Alla veckoslut borde vara tredagarsveckoslut - det känns som evigheter sedan vardagen, speciellt som förra veckan var lite undantagstillstånd då B var sjuk. Vi hade tänkt vara hela helgen på lande men hann sist och slutligen bara vara ute ett dygn innan jag fick bröstinflammation (igen, andra på en månad - suck!), och vi fick komma tillbaka till civilisationen, läkarna och antibiotikan. Resten av helgen blev sen stadsveckoslut, men vi gjorde det bästa av det och träffade kompisar och åt lunch på stan. 
Den här veckan skall jag ta mig ur babybubblan och försöka träffa lite folk - efter en månad sgs utan socialt umgänge utanför mina trygga kretsar börjar jag bli svältfödd på input från andra än juristen, dagmamman och barnen och i det långa loppet blir det lite enformigt. Dags att skicka iväg lite meddelanden och boka kaffeträffar!