Två barn, snart två månader

Snart har det gått två månader i den här fyrapersonersfamiljen och det känns som att vi kommit ut ur bubblan lite grann. Så här sett i backspegeln var den första månaden total yrsel - J sov lite som det råkade sig och vi hade ingen koll på nånting. Vid sexveckor hände något och bebisen blev som förbytt - mittiallt får man kontakt med henne och hon tittar och joddlar och är liksom en egen liten person. Kanske det hänger ihop med att vi fattade vad hon vill (sova inbäddad så hon är nästan svettig i en miniliten kantokoppa) och inte vill (vara vaken längre än 1h15min i streck)? Nu har vi anyways lite mer koll på läget känns det som!

Mammasamvetet har däremot börjat vakna och jag känner mig lite otillräcklig - har jag inte J i famnen försöker jag ge lille B så mycket uppmärksamhet som möjligt och däremellan kanske man vill växla några vuxna ord med juristen och någonstans skulle man också gärna vilja bara vara helt själv ens en liten vaken stund utan att någon vill nånting av en. Värsta lyxen idag alltså då jag fick sätta igång trädgårdslandet på torpet helt själv i en timme. Som jag njöt i solen med jord under naglarna!