Less or more

Nuförtiden få barnen sover så bra (ta i trä)  har jag alltid stora ambitioner till att göra saker på kvällarna, men sen går luften ur mig. Max 40min efter läggning av den äldre håller dagens adrenalin i sig och då gäller det att passa på, sen är det inte fysiskt möjligt att åstadkomma något vettigt mera.  Idag lyckades jag som genom något under fixa både en julklappsbeställning (posten får lov att reda upp sin strejkhärva snart!) och tråk-kolla våra husförsäkringar (har haft en gnagande känsla av att vi kanske inte haft huset försäkrat men det hade vi såklart. Så nu kan jag släppa den tanken).  Bäst att dricka en kvällscoca-cola och smälla i sig lite blåbärspaj. Kanske ett avsnitt grey's anatomy på det? Så får det bli. 

Torprenoveringen kryper närmare - nu har vi byggnadslov och trappbyggsatsen är redan färdig och avhämtas antagligen redan nästa vecka, och sen är det bara att köra igång och börja bygga!  På veckoslutet åker vi ut och tömmer huset på det mesta, vi har inte så mycket möbler där och det är lättare att bara flytta ut allt i bastuhuset än att sen försöka dammsuga bort byggdamm från madrasserna. Men nu börjar också de otaliga "små" frågorna från vår entreprenör trilla in - vilken färgkod skall trappan ha? Vad skall det bli under trappan? Hur bred panel i taket? Vilken tapet skall det vara? Så nu har jag lånat tapetböcker över veckoslutet och skall börja bläddra  - det är tur att beslutsångest inte är något vi plågas av direkt.  Och under trappan - där skall det bli skåp. Och när jag såg det här blev jag helsåld:  Så smart med utdragbara skåp! Måste kolla om det går att göra hos oss.  Annars får det bli sån där sned dörr som på bilden till vänster. 

Den här hösten har tidvis varit überjobbig, men jag ångrar inte en sekund att jag valde att vara hemma med båda barnen och ha den äldre i parken några timmar på förmiddagen istället för på dagis. Att vara med en snart treåring är så underhållande, speciellt med en som vår som talar som en liten professor och kläcker ur sig roliga grejer stup i kvarten. Han är så artig och säger meningar som "Tack, jag vill inte ha vatten men jag kunde gärna ta en kopp te, tack " på fullaste allvar. Och däremellan tror han att en dubbeldäckare är en "Tuppen tänker" eller upptäcker att han kan sörpla när han dricker och skrattar så mycket att han håller på falla av stolen. Lillfia begrundar och tittar och skrattar åt honom då han kommer och drar av hennes strumpor och hon kryper snabbare varje dag för nån gång måste man väl hinna fram till det där intressanta legohuset innan han tar bort det? Mellan varven är det förstås svårt att kanalisera syskonkärleken, och hon får nog stå ut med

Nu kommer jag att jinxa det - men äntligen, äntligen sover alla på nätterna i det här huset. Kl 19 är det tyst i barnrummen och så öppnar de inte sina ljusblå ögon innan klockan slagit 6 nästa morgon. Tack för det och halleluja! Så nu när sömnskulden så småningom börjar vara bortsoven finns det tid - tid att slösurfa då man tidigare tagit tupplurer, tid att fundera på inredning och julklappar och middagsmat som är fler än tre ingredienser och en burk grynost och körsbärstomater som enda grönsak. Tid att hinna vara lite själv och inte bara hela tiden springa för att hinna ifatt. Tid att tänka klara tankar som inte är dimmiga av sömnskuld. Juristen är inne i en intensiv jobbfas så jag njuter av tystnaden på kvällarna och är alldeles nöjd med att sopsortera och dricka cokis ur burk på kvällarna. Fråga mig på nytt om en vecka och jag har blivit mökkihöperö - jag är enbart så här harmonisk nu tack vare ett fint veckoslut i pärnu med vuxensällskap för en vecka sedan och många långa nätter

Imorgon åker jag på spaveckoslut med tjejerna och varvar ner och laddar om energidepåerna. Juristen blir hemma med barnen och jag skrev ner vårt dagsschema för att han skall ha något att  luta sig mot medan jag är borta. Nu tycker jag att jag lämnade bort alla möjliga alternativ och tips och välmenande råd men det blev ändå en hel massa klockslag och två olika eftermiddagsscenarion...  Nu är klockan 13:06 och barnen sover. Idag kör vi eftermiddagsscenario 2 om inte något väcker lilltösen innan kl 14.15. Då kör vi en smidig övergång till scenario 1. Jag inser att jag går omkring och ser på klockan hela tiden och tänker "om hon vaknar nu så..." och "om vi skall äta kl 18 måste jag förbereda nu om vi skall hinna gå ut sen..."   Men jag tycker ändå att jag vinner mer än jag förlorar på att vara så här superstrikt med rutinerna, även om jag ibland skulle vilja glömma allt och lita på att det ordnar sig utan strikt schema också. Och det gör det så klart, men det är så myc