Inlägg

Visar inlägg från februari, 2016

Att ha två små fönster och tak och gipsskivor

Bild
Jag är nästan beredd att dela ut fulla poäng till förra veckoslutet! Middag med goda vänner på fredag kväll, superfint sportlovsväder och till och med så mycket snö på mommos och mofas lande att man kunde åka pulka i backen på vägen. Om vi ännu skulle ha haft varm saft i termos skulle idyllen ha varit komplett.
På vårt eget lande hade renoveringen framskridit och takpanelerna och gipsskivorna på väggarna var uppe och spacklade, elen var dragen och hålen för fönstren var gjorda. Nu kunde man redan se hur högt det blir i tak (inte så där jätte högt direkt) och känna efter hur stora rummen blir (större än jag hade föreställt mig!). Det här rummet skall bli juristens och mitt sovrum. Där i gaveln fattas ännu fönstret så ännu kunde man inte kolla in utsikten...

De små fönstrena på norrväggen var redan på plats - det vänstra är i trappans lilla rum och det till höger är i barnens rum. Den gamla blåa fönsterluckan kommer ännu bort. I och med att vi satte upp en mellanvägg där mitt i den gam…

En lovsång till rådgivningssystemet

Vi har haft turen med att ha en superbra rådgivningstant på barnrådgivningen både i Helsingfors och i vår nuvarande hemkommun. Så bra att jag alltid ser fram emot att gå dit och prata av mig om det som just då känns jobbigt. Fast nu sen lillasyster kom tycker jag att det ändå nästan är mest storebror jag pratar om där - lillfias problem är mer "tekniska" och handlar mest om vad hon får och inte får äta och hela väga-mäta-rumban, men ju äldre storebror blir så desto mer funderingar har jag och vi kring honom. Så förra gången jag var där och diskuterade allt möjligt och funderade över mig själv och beteendemönster och treåringens reaktioner och så vidare igen så tyckte rådgivningstanten att det kanske skulle vara bra för mig att gå och tala med någon annan och vips hade jag fått en psykologtid två veckor senare. Tack till rådgivningen som såg att här kan det behövas lite extra hjälp och tack till kommunen som har resurser för att hålla så kort väntetid för någon som jag som än…

30 dagar joga

Bild
I hela den långa listan av bloggar jag läser varje dag är det två stycken som hängt med längst: Ebba och Blondinbella. Just nu (eller det senaste året?) har Ebba någon form av blogg-low, men Blondinbella har krupit högre upp på favoritlistan iom att hon gör samma saker som jag - remppar hus och har småbarn (om vi glömmer bort alla egna företag och Thailandresor osv...) Så när Blondinbella meddelar att hon kör en jogautmaning på 30 dagar så hakar en förstås på!
Lämpligt nog inledde jag det hela en vecka då juristen råkade ha mycket på jobbet och jag oftast bara hade mig själv att roa mig med på kvällarna då barnen somnat. Så det blev en rutin att joga direkt då de lagt sig. Och nu, på dag 24 är det ungefär lika självklart som att borsta tänderna - då barnen är i säng, eller då juristen läser natisaga för B, tar jag fram dagens jogavideo och tar av strumporna och kör dagens pass. De är pyssligt långa, typ 20 minuter eller en halv timme och sen hinner man bra äta godis och kolla skräpTV…

Remppastatus

Bild
Förra veckoslutet åkte vi ut för att kolla hur remppan på landet fortskrider. Sedan senast hade det hänt en hel del och nu kunde man redan ana hur rumsindelningen kommer att bli då mellanväggarna hade börjat dyka upp:

I trapprummet höll de på att bygga ihop trappan då vi var där - då vi kommer nästa gång är den förhoppningsvis klar.

På den här bilden ser man också att tapeterna i rummet där taket rivits upp för att ge plats åt trappan inte kommer att klara av den här remppan med hedern i behåll utan vi där får vi göra nånting åt väggarna också.
Ju mer det händer så desto mer längtar jag till att det skall vara klart, men ännu tar det en stund...

Inne i cirkeln

Nästan en hel vecka hann det gå från att Bs antibiotikakur tog slut tills han blev sjuk igen - en ny öroninflammation dök upp inatt (vad är grejen med att öroninflammationer alltid börjar på natten?!?) och idag har han varit riktigt staki. Blev ju inte bättre av att jag bokade läkare till fel dag och att han fick finna sig i att åka runt lite innan vi hittade en läkare som kunde skriva ut antibiotika så där hux flux. Men nu sover alla barnen iallafall och vi hoppas på en piggare dag imorgon.

Alla säger att dagisstarten innebär en massa sjukdomar det första halvåret så vi får väl ta det som det kommer och titta åt ett annat håll när en massa glada halvsnoriga dagisbarn vill kramas i tamburen eller nyser rakt på lilla J. Och så får en var glad för att det är just glada dagisbarn en har och att det inte är gråt i tamburen på morgnarna. Resten tar vi sen då det kommer.