En lovsång till rådgivningssystemet

Vi har haft turen med att ha en superbra rådgivningstant på barnrådgivningen både i Helsingfors och i vår nuvarande hemkommun. Så bra att jag alltid ser fram emot att gå dit och prata av mig om det som just då känns jobbigt. Fast nu sen lillasyster kom tycker jag att det ändå nästan är mest storebror jag pratar om där - lillfias problem är mer "tekniska" och handlar mest om vad hon får och inte får äta och hela väga-mäta-rumban, men ju äldre storebror blir så desto mer funderingar har jag och vi kring honom. Så förra gången jag var där och diskuterade allt möjligt och funderade över mig själv och beteendemönster och treåringens reaktioner och så vidare igen så tyckte rådgivningstanten att det kanske skulle vara bra för mig att gå och tala med någon annan och vips hade jag fått en psykologtid två veckor senare. Tack till rådgivningen som såg att här kan det behövas lite extra hjälp och tack till kommunen som har resurser för att hålla så kort väntetid för någon som jag som ändå inte är ett akutfall!

Idag gick jag dit och satte mig ner och pratade om dittan och dattan i en timme. Några stora aha-upplevelser blev det inte, men fick några tips om hur jag kunde förebygga de situationer som är jobbigast hos oss. Bäst med det hela var nästan att höra hur någon som varken känner mig eller barnen jag pratade om ändå kunde se precis vad problemet antagligen är. Det mest konkreta jag tog med mig som egentligen var ett sidospår i hela vår diskussion handlade om bråk och gråt syskon/kompisar emellan: ordet "förlåt" är ju bara ett ord som ett barn mekaniskt säger för att det lärt sig att så vill vuxna att man säger, men hennes tanke var att barnet lär sig bättre att sånt får man inte göra ifall man kräver att barnet är med och tröstar/gör bra igen när det fått kompisen/syskonet att gråta. Så det skall vi testa här hemma nu och se vad som händer.

En annan intressant grej var att hon jämförde hemmaföräldrar vid en karusell som snurrar och snurrar och inte går att stanna genast. Man håller uppe farten och momentet för att klara vardagsrumban och simultantänker på gummistövlar och middagsmaten och tvätten och dagisutflykten. Det går inte att stanna karusellen och pausa den fastän barnen skulle sova 30 minuter samtidigt, utan då snurrar karusellen på av sig själv iallafall och därför fortsätter hemmaföräldrar i samma rumbatakt fastän det blir kväll och barnen somnar och det i princip skulle vara lugnt och tyst i huset. Så det gäller att se till att hemmaföräldrarna får tid att stanna karusellen tillräckligt ofta genom tillräckligt långa timeoutstunder/kvällar/dagar innan man är uppe i evigt karusellsnurr.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

sökes: bordsben

Sanningarna