Myndighetspersoners inflytande på smugglare

Jag har en otrolig respekt som nästan går över i rädsla för myndighetspersoner. Visa mig en polisbil med blåljus på och jag är övertygad om att jag snart sitter i fängelset för att ha gått över gatan mot rödljus.
Och det gäller inte bara poliser, också brandmän, säkerhetsvakter och sånt faller i samma kategori.

Idag måste jag gå till tullen för att betala tull för ett paket som jag har beställt från USA. På tullen finns det en massa skrämmande personer i uniform som tittar barskt på mig. Brr. Själva tullningen var värsta öststatsbyråkratin: namnteckning här och namnteckning där och Vad är det i paketet? och Är du säker på att det är ditt paket? och Är du alldeles alldeles säker på att det är ditt paket?

Jag blir så till mig av sånt att jag typ börjar stamma och svettas och säkert ser ut som en potentiell smugglare av stöldgods. Tur att de släppte iväg mig och paketet levande.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hej då tutten!

Sedan ungefär i höstas har det här med tutten (nappen) och det faktum att vi måste göra oss av med den seglat som ett litet mörkt moln på horisonten hemma hos oss. J är så fäst vid den, och blev det bara mer och mer hela tiden. I princip har hon den bara då det är sovdags, men det är omöjligt att få den av henne då hon vaknat utan en halv timmes bråk, och den senaste tiden har hon börjat galltjuta efter den också då vi kör längre sträckor. Och väljer man mellan att lyssna på hulkande gråtskrik eller inte i två timmar på motorvägen till landet, så väljer man ju tystnaden, alla gånger. Så då var vi lite fast i vår egen fälla... Men! Sen blev hon mittiallt superförkyld på söndag kväll och efter en dålig natt till måndagen kunde hon fortfarande bara andas genom munnen på måndag kväll pga allt snor. Så då tog jag tag i möjligheten och tog bort tutten eftersom natten ändå såg ut att bli orolig. Status måndag kväll: 40minuters storskrik (hon gallskrek så B undrade "mamma, varför är
Läs mer

Ett veckoslut på landet

Bild
Vi tillbringade veckoslutet på landet och gjorde allt sånt som små stadsbarn inte har möjlighet till annars: Trädgårdslandet skulle vändas och B och J rensade ogräs ("tycka inte om o-gäs heller", tyckte två-åringen), plockade daggmaskar i små ämbaren och hjälpte till att plantera hela rabatten full med penséer. Det var nästan mest populärt, mest för att det involverade både sprutkanna och vattenslang, och vatten är ju alltid kul.  Mellan varven satt de i gräset och plockade vitsippor (utan stjälk såklart) som de kom springande med. Små sönderkramade små blommor som under stor andakt skall placeras i en äggkopp.  På lördag eftermiddag tog jag ännu med B på ett snabbesök till min kusins bondgård för att hälsa på korna och grisarna. Mycket roligt, tyckte både han och jag!
Läs mer