Det eviga velandet

När en är hemma och ens huvudsakliga uppgift är att hålla barnen glada och nöjda så kan en ju nog använda omåttligt med tid på att fundera på hur en skall klä dem när de skall ut i parken. Det här kombinerat med alla Facebook-loppisar som jag är med i har visat sig vara en farlig kombination - jag ser att någon efterlyser toppabyxor eller en reservhalare och vips kan jag använda hela dagssömnen till att stressa över att vi inte har någon halare alls ännu och verkligen inga toppabyxor och hjälp hur skall det bli folk av våra barn?! 

Sen bestämmer en sig för att två-åringen "behöver" toppabyxor och så börjar letandet efter ett par bra - kanske ett par fina finns på tori till ett bra pris eller borde man köpa på nätet (googla googla rabattkod) eller kanske lafkan har och så har hela dagen gått. 

I bästa fall utmynnar allt detta i att barnen är välekiperade i alla väder. Och så håller jag ju mig (och posthanteringen) upptagen. 

Nu har B toppabyxor och kommer förhoppningsvis ej att bli kall i parken. Dags att börja söka skor då. Och fundera på om det finns ett par som klarar både slaskdagar och köldknäppar. Kanske ett par fodrade gummistövlar också?

Suck alltså.