Less or more

Ebba har samma tabletter som vi fick i bröllopsgåva! Superfina från Svenskt tenn . Så där fina rosor har vi däremot inte, men nog en halvdöd basilika i en kruka.

Torsdagmorgon på polisstationen för att hämta ut mitt nya pass. Alltid lika kul att köa i en halv timme till den enda öppna luckan medan man ser på då sex-sju andra tjänstemän dricker kaffe i lun och ro och förundrar sig över den långa kön till den ena öppna kassan.

Bildkälla I somras fick jag in en jättebra träningsrutin och sprang på gymmet stup i kvarten. Sen blev det bröllop och bröllopsresa och sen blev jag lat (alla ursäkters moder!) och till på köpet förkyld och så vips, hade det gått en månad sedan jag satte in min fot genom gymdörren. Jag blir så trött på mig själv ibland med mig självdisciplin som ligger på noll om jag inte vaktar den ständigt ständigt. Nu skall jag självspäka mig och komma in i rutinen igen. Igår började med ett pass kettlebells. Idag är livet ganska stelt av träningsvärk, men jag är nöjd över att ha tagit det första steget iallafall.

En liten tjänst här - alla klickar på länken och trycker på Like och så får jag lite shoppingpengar - motståndet är inte speciellt hårt så det finns till och med en bra chans att vinna. KlickKlick

Joona Puhakka, bild från kaleva.fi Ny höst - ny hobby! Som ett brev på posten kom det en notis från jobbets simklubb om att det ordnas grundkurs i simhopp för intresserade under hösten. Gissa om jag och jobbkompis H var intresserade när det kom från att Joona Puhakka himselft skall vara lärare :)

Minimum input, maximum output. De här plockade jag ungefär utanför ytterdörren i en plastpåse. Lättförtjänade marthapoäng!

Bildkälla Säkerligen sist av ungefär alla såg jag äntligen An Education igår kväll, och åh! så fin den var. Så härlig 60-tals estetik med tuperade hår och karaktärer som röker oändliga mängder rosa ryska cigaretter och kör gamla härliga sportbilar och lever ett sorglöst liv ända tills allt rasar samman. Extra plus i kanten för charmiga badboy Davids rollprestation och guldstjärna för Paris-scenerna. Perfekt fredagfilm.

Säkert som amen i kyrkan kommer den i september eller allra senast i slutet av oktober: lusten att sticka. Höstens första projekt blir den här halsduksgrejen - lika mycket för att testa tekniken som ser spännande ut som för att det aldrig blev nån sån där två-varv-runt-halsen-halsduk förra året. Måste bara sticka klart det sista på juristens strumpor som jag började på den här tiden förra året när jag blev sugen på att sticka.... Bilden lånade jag från purlbee.com

Trygghetsstrumpbyxorna gick sönder och jag är förkyld.

Efter två veckor på bröllopsresa behövs åtminstone en vecka för att landa i vardagen igen. Nuförtiden står det bara ett namn på vår postlåda och jag har en ny emailadress och jag försöker komma ihåg att svara rätt i telefonen (hittills har det lyckats en gång). Lite jobbigt med namnbyte alltså. Om man bortser från de bakslagen så är det alldeles jätte najs att vara Fru, och det perfekta bröllopet finns väldokumenterat på ca 2500 bilder så man kan vältra sig i detaljer varje dag om man vill. Och det vill man ännu en liten stund. Och när man tröttnat på bilderna kan man titta en gång till på alla superfina presenter. På sin superfina, allra bästa man tittar man hur länge som helst varje dag så mycket man bara hinner. För det är nog ändå det allra bästa.

Efter det perfekta bröllopet har vi åkt på bröllopsresa. Vi får höras senare, nu skall jag koncentrera mig på min man.

Inatt hade det dykt upp ett paket utan avsändare till mig. Det finns bara ett visst gäng som vet vad tapiren är för grej (och jag antar att titeln inte är vald på måfå), så det sållar ner möjligheterna något, men det är ändå förbryllande...

Jag checkar in med floristen och kollar att allt är okej inför lördagen. Vi talar om brudbuketten och han säger att "tehdään siitä kuninkaallinen" utan att jag nämnt nånting om någo kungligheter whatsoever och utan att han sett min bokhylla med den rojalistiska avdelningen. Med den beskrivningen kan det inte bli annat än nästan det jag vill ha. En sak mindre att gruva sig för.

Efter en helkväll med genomgång av hela bröllopsdagens alla programpunkter med alla involverade känns det hela ännu mer konkret. Sista jobbdagen idag innan semestern och sen är det officiellt bara ett nafs innan det är dags att ta det stora steget. Spännande! Förutom att genomgången gjorde att allt känns mer konkret så fick jag också utlopp för alla mina frågor som surrat i huvudet och inatt sov jag som en stock utan crazyga bröllopsmardrömmar om dukningar som är på snedden och platser som fattas i borden och frisyrer som rasar ner i kyrkan.

Innan jag blev tvungen att åka in till stan för att gå på massage (tung liv det här...) till ringade vi veckoslutet på landet i gott sällskap. Saldo: all denna svamp plus tre gräsänder, en duva och en sothöna. Not too bad.

Båten som vi hyrt för att transportera gästerna från kyrkan till festplatsen har åkt på grund  säger hesari  för att kaptenen blev inlåst på vessan. Great. Dags att fundera på plan b.

Med bara lite mer än en vecka kvar till bröllopet gick jag efter klänningen igår och efter vigselringen från guldsmeden idag. Nu kämpar jag mot instinkten att känna efter hur ringen passar på fingret och går och lyfter på asklocket med jämna mellanrum bara för att få titta på den.

På veckoslutet låg jag med näsan djupt begraven i "One day" av David Nicholls, som så många andra också har gjort . Det blev nästan lite av en symbios med Emma och Dexter, ibland måste jag lägga bort boken för att jag var så arg på dumma idiot-Dexter och gick omkring och var sur själv innan jag insåg att jag var arg på Dexter. Då måste jag läsa några kapitel till innan Dexters liv ordnade upp sig. Så fin bok, om jag skulle ha två barn skulle jag döpa om dem till Emma och Dexter.

Euforisk efter att ha gjort min längsta joggingrunda nånsin ställde jag igång och lagade helstekt kyckling till middag. Nu ska jag bara få den i mindre bitar också.

Släktens tandläkare har blivit pensionerad och skickade ett brev där han meddelade vilken tandläkarmottagning som tar över hans patienter. Idag när jag skall gå in och boka tid åt mig själv märker jag att den här tandläkarmottagningen ger adjektiv åt sina tandläkare: "den sympatiska tandläkaren", "den fingerfärdiga tandläkaren", "den ömma tandläkaren" och "den avslappnade tandläkaren". Jag vet inte om jag skall tycka mer synd om den som bara heter "tandläkaren" (om dom inte hittar på nånting alls så måste det ju vara dåligt...) eller den som fått omdömet "den avmätta tandläkaren" (no thanks.). Sen känns det ju tryggt att hela släkten nu får gå till "den trygga tandläkaren" i fortsättningen.