Ghost.

På lördagen besökte jag ett hem som såg ut som nånting som man enbart ser i inredningstidningar:
högt i tak, fina gamla parkettgolv, stora fönsternischer med fin utsikt mot parken och kakelugnar i alla rum och något djurskinn på golvet som matta.
Alla möbler utom TVn och soffan var av genomskinligt plexi och det hela var en dröm för alla Louis Ghost älskare. Värden var klädd i vit smoking och det serverades bara champagne (what else, liksom).

Men när man nästan snubblat tre gånger på den genomskinliga fåtöljen i golvnivå så var det bara att konstatera att genomskinligt inte är så värst gemytligt. Och till på köpet gör det lite ont i smalbenet.

Dessutom fick man inte ha klackskor i den här lägenheten och - face the fact - min smokingstass funkadevliksom inte så bra utan skorna.
Så jag har nog helst min egna lägenhet där man vågar bo, tack. Men champagnen kan jag ta.