Kamp med en inre fyraåring

Som liten var jag ett mycket kräset barn som vägrade äta både det ena och det andra. Många av de saker som jag störtvägrade som barn har jag vant mig av med först för några år sedan, och förvånansvärt nog kvalar många av mina barndomstrauman in som favoriträtter nuförtiden. Vissa saker är dock fortfarande traumatiska. Högst på den listan ligger persilja, men t.ex. burkchampinjoner får mig ännu att sparka bakut.

Idag blev jag dock tvungen att konfrontera en maträtt som legat strax efter persiljan i närmare 30 år - spenatsoppa.
Jag är fortfarande krasslig och juristen lagade spenatsoppa och det var bara att tacka och ta emot. Men vilken flashback man kan få av en tallrik grön soppa med två ägghalvor i: vips var jag fyra år igen och sparkade på stolsbenen vid det runda köksbordet i en radhuslägenhet och vägrade äta nånting annat än ägget.

Kanske man är vuxen när man kan konfrontera den där inre fyraåringen och äta spenatsoppan och konstatera att det ju de facto inte var så farligt. Inte lika farligt som persiljan och burkchampinjonerna iallafall.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hej då tutten!

Ett veckoslut på landet

No mulberry for this girl.