Hej från förorten!

Idag har det redan gått en vecka sedan flytten, och i fem vardagar har vi testat på den riktiga barnfamiljsvardagen - båda föräldrarna skall till jobbet på morgnarna och tiden vill inte riktigt räcka till någonstans.

Hittills har det gått förvånansvärt bra, men det finns inte speciellt mycket utrymme för improvisation, och jag antar att det gäller att vänja sig vid att man slavar för klockan i många år framåt nu - stiger man upp för sent kommer man iväg för sent och då hinner man inte jobba klart om man skall vara hemma i tid. Lille B verkar som tur ta det hela med ro, han vinkar när man går och är glad när man kommer hem men det är superskönt att min mardröm om gråtande skrikande barn som klamrar sig fast i byxbuntarna inte iallafall ännu besannades. Att flytta nu inför sommaren var ett bra beslut - att vänja sig vid att gå till tåget är lättare när det är ljust och soligt på morgnarna, och skillnaden mellan att packa in allihop i hissen och iväg till lekparken  och istället bara sätta skorna på och gå ut på gården är enorm.
Tråkigast är att tiden då alla är tillsammans har blivit kortare då juristen och jag jobbar omlott för att tiden då B är ensam skall bli så kort som möjligt, men det är skönt att det är lite mjuklandning nu på sommaren - nu är det bara tre veckor jobb kvar innan semestern!