Tvåbarnschocken?

Dags att summera lite tankar kring två barns vardagen så här med snart tre veckors erfarenhet!

Storebror har tagit det hela så mycket bättre än jag befarade - hittills har vi knappt sett någon svartsjuka alls, utan han pendlar mellan nyfikenhet, omvårdnad och stundvis lite irritation över att lillasyster J inte gör nånting alls och över att han inte får lyfta/väcka/ligga på/sätta sig på henne... Sötast är han när han pajar henne på huvudet och berättar att det inte är någon fara (hände senast idag när jag dammsög) eller när han ropar "nu ska du inte gråta, bebisen" om hon börjar gråta t.ex när vi byter blöja. Viktigast tycks vara att veta exakt var hon är hela tiden, det är det första han kollar på morgonen och när han kommer in från uteleken.

Nu är vi så lyckligt lottade att vi har en massa hjälp i vardagen med B, så jag kan koncentrera mig på lillasyster på dagarna - men ändå har vi hunnit samla ihop en hel del prima tvåbarnsfamiljsmaterial på den här korta tiden. De mest absurda situationerna kan uppstå mellan ca 17.30 och 19.30, då allas ork börjar vara slut för dagen och det skall dukas fram nånting att äta och den äldre skall bäddas in för natten och alla barnen helst bara vill sitta i famnen och den ena eller den andra högst sannolikt sätter sig på tvären. Snart börjar vi sälja biljetter till the tonight show - man vet aldrig vad som står på agendan!
Igår klarade jag hela läggningscirkusen själv för första gången. Efteråt var jag fullständigt slut, men mammasjälvförtroendet var boostat - när man en gång är mitt i hela cirkusen finns det inget annat alternativ än att ro iland båten, även om det betyder att man får borsta två-åringens tänder medan man ammar lilltösen och samtidigt hoppas på att man kom ihåg att stänga av spisen och gör någon slags mental anteckning om att komma ihåg att plocka ut alla legoklossar som två-åringen radade in i frysen i ett oövervakat ögonblick...

Lilltösen växer som om hon skulle få betalt för snabbast viktökning i stan. Jag är ännu lite ute och seglar med hur jag skall tolka hennes signaler och det leder till en hel del övertrötthet och frustrationsgråt från hennes sida, men nu har vi redan fått någon slags rätsida på nätterna så månne inte dagarna också ordnar upp sig så småningom. Med lite mera sömn i bagaget och lite mera kraft i kroppen finns det ork för att börja systematisera och få lite rutin på sovandet också på dagen.

Just nu känns det som att chocken första barnet medförde var större än tvåbarnschocken - med B ändrades allt, nu flyttar vi bara runt lite pusselbitar för att görs plats åt J. Saker och ting hinner ju ändra ännu, men för tillfället känns det här med två barn inte oöverkomligt. Det kräver anpassning, visst, men det här fixar vi nog!

Kommentarer

  1. Hmm... Alltså de flesta tycker jag har rapporterat detta, utom typ Taikuris blogg där hon skrev om hur hårt det är. Själv är jag lite nervös för att C var ett så enkelt barn men nu börjar han ha så stark vilja, hur ska han sen reagera på lillasyskonet? Vi får ju lite kortare mellanrum mellan barnen än vad jag hade fantiserat om nån gång (om allt går bra) så jag känner mig jääätte oförberedd. Kommer du alltså att ha båda barnen hemma?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så här med tre veckors facit så kan jag kanske inte ge så mycket råd, men månne inte ni fixar det också! Jag har blivit förvånad över hur mycket B anpassat sig till den nya verkligheten - han som aldrig lekt själv tidigare är nu så illa tvungen att leka själv och det går bra, bara man kommer ihåg att tanka honom full med föräldrauppmärksamhet då det är möjligt.
      Vi har dagmamman kvar på heltid till slutet av juni, så nu har hans vardag inte ändrat alls. Det tror jag är bra, och dessutom ger det mig fria händer med lillisen. På hösten är tanken att båda barnen är hemma, och B får då gå i parken på förmiddagarna. Efter jul börjar han dagis.

      Radera
  2. Min svärmor sa åt mig att svartsjukan kommer i det skedet som tvåan börjar röra på sig och precis så gick det för oss. I början var storebror inte ens särskilt berörd att vår familj utökades men så fort lillebror började åla blev det kamp om både saker och famn. Vi har just två år mellan barnen. Nu är snart babyåret slut och vi har snart en treåring och en ettåring och då jag tänker tillbaka så har det i viss mån varit enklare än jag trott men nog har det ibland varit supertugnt också. Och just kvällssysslorna känns ibland showernas show. Vår äldre son har inte gått på dagis och jag måste medge att det finns dagar som jag ångrat detta beslut. Som tur har han varit i parken några timmar per dag 3-4 dagar i veckan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant - det blir spännande att se om det blir så här också! Jag håller med om att kvällarna är det jobbigaste - då räcker tålamodet inte till iallafall hos mig och det blir mycket onödigt tjafs...

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

sökes: bordsben

Sanningarna