Den tappra kämpen

Dagisstarten har gått superbra på alla sätt, men B har inte ännu blivit så bekväm med dagis att han skulle somna under dagsvilan. Han har stort sömnbehov och sov ännu innan dagisstarten 12h per natt och oftast ännu en timme eller två på dagarna, och nu efter några veckor börjar man märka att energidepåerna är tomma. Han tycker att dagis är så roligt och klagar aldrig utan blir sur då vi skall gå hem, och tanterna säger att han orkar bra men att man märker att han håller sig vaken med tvång på vilan och har svårt med den korta stunden mellan vilan och mellanmålet fastän jag hämtar strax efter kl 14. Nu bestämde vi att han iaf en eller två dagar per vecka får komma hem redan efter lunch och förhoppningsvis sova hemma så att han orkar bättre de dagar han stannar ända till mellanmålet.

Idag promenerade jag efter honom och tänkte att vi går via slängkälken på sjön och åker lite innan han får åka hem på ståbrädan. Han var supertrött och när vi åkt kälken färdigt ville han ta fram ståbrädan och då märker vi att jag tappat fastsättningsskruven för den på vägen... Så där stod jag sen med enkelvagnen och en ståbräda som inte funkar i -15 grader 1,5km hemifrån med en trött treåring. 

Men hem kom vi - han knatade på tappert som tusan säkert en kilometer och när han till slut tröttnade fick han hoppa upp i vagnen och ha lillasyster i famnen. Tur att alla iaf hade ätit mellanmål, annars hade det blivit total meltdown.