En comeback?

Kanske dags för en försiktig comeback här? Spännande äventyr på hösten är att vänta för vår familj, och jag känner att det skulle vara kul att återuppliva den här bloggen igen.

Sommaren går och har gått bra, även om det är fullt upp hela tiden. Jämfört med förra sommaren är livet med en 3 1/2-åring och snart 1 1/2-åring mycket lättare. Från förra sommaren har jag väldigt få minnen: mest kommer jag ihåg ett enda virrvarr av vaknätter, svartsjukeutbrott, ett ständigt ammande och vyssjande av en liten bebis som man inte riktigt kände ännu. 

Nu finns det plats för ens lite improvisation och vår familjehelhet är mer i balans. Jag går inte omkring med axlarna uppe vid öronen hela tiden och går inte i fullständigt baklås av att behöva klara av båda två samtidigt. Tvärtom - det mesta går bra nu och har man bara två russinburkar och en blöja i handväskan klarar man de flesta situationerna. Det stora barnet har vuxit så mycket den här sommaren, han har fått skinn på näsan och blivit modigare och tar för sig och kan och vet och vill själv och uttalar sanningar till alla han känner. Den yngre tultar omkring och charmar omvärlden med att sjunga bää-bää och blåser såpbubblor och säger tu-tuutt och kukkuu! och vinkar hejvilt till alla hon möter. Syskonkärleken är jobbig, ena sekunden kramar de varann och nästa sekund gör någon fina tandmärken i någons finger. J vill helst vara exakt där B är, men hon kan inte ännu leka hans lekar som han vill att hon skall göra, och det blir en del problem där. Bäst funkar det utomhus där de kan leka egna lekar bredvid varann. Länge leve sandlådan och stranden!

Ändå ser en ju ändå framåt och väntar på nästa skede; att J skall kunna prata och inte bara sträcka ut ett finger och skrika något gutturalt, att hon skall vakna lite senare än 06.14 på morgnarna (avundsjukan på kusinerna som kan vakna 08:30 är stor...), att en skall kunna flexa lite mer med måltiderna och därmed kunna komma och fara på utflykter lite mer improviserat...

Ännu den här veckan huserar vi på landet, sen flyttar vi hem till stan igen och inleder dagisvardagen. Då har jag och barnen varit 5 hela veckor på landet. En bra indikation är ändå att jag inte desperat saknar vardagen ännu, livet här rullar på rätt bra ännu, trots att jag drar lasset ensam nu då juristen är tillbaka på jobb. Men ännu finns det sommardagar att njuta av!