En uppdatering om vår två-åring

Vår lillfröken J fyllde två år i tisdags. När vi frågade vad hon vill ha i sitt paket på födelsedagen var svaret "Mmm - padda!" (iPad). Såatteeee - dagens ungdom osv. 

Hon fick ingen padda, utan en boll och ett förkläde med Molly på. Båda två verkade vara bra grejer och, det allra viktigaste, båda var iaf delvis blå. Och inpackade i blått papper med blått snöre och med ett blått kort. Favoritfärgen alla gånger är blå - hon ritar nästan enbart med blå kritor, och ger en henne ett färgval säger hon alltid blå. 

Efter två veckor med vår finska barnskötare verkar hon rätt nöjd med sin vardag, och hon snappar upp det nya språket supersnabbt. Nu har hon insett att de flesta ord på finska slutar på "i", så nu konstruerar hon egna ord för de hon inte ännu kan genom att sätta ett i på slutet. Sked - skedi t.ex, istället för lusikka. Det kommer inte att ta länge innan hon talar både svenska och finska lika bra. 

Vår bestämda lilla dam börjar dagen först av alla i familjen ca kl 6 genom att meddela "Momo-on (gomorron). Sovi gott. Dömma ingenting." Hon älskar att hoppa och sjunga och tycker att Buu-klubben klockan 6 är det bästa som hänt henne - oftast börjar hon redan vid frukostbordet diskutera "Buu-klubben? Klockan 6 nu?" och tjuter av glädje när det kommer Brandman Sam. Med storebror leker hon just nu ganska bra, kanske det har att göra med att de inte är tillsammans hela dagarna längre? Nu delar de t.om ofta stol då de leker med modellera eller ritar. Hon och B babblar på och på kvällarna då de lagt sig kan man höra hur de förmanar varandra om korrekt sovdagsuppförande "Mamma sagt många gånger: inte kiika (skrika), inte båka (bråka)" och så det sista innan hon somnar "Täcke på. Täcke på. Tääääcke påååå!" ändå tills nån går och sätter täcket på och säger natinati. 

På söndag firar vi födelsedagen med två-årskalas. Med blå temafärg såklart.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

sökes: bordsben

Sanningarna