The Cove





I senaste numret av Filter fanns en artikel om aktiviströrelsen Sea Shepherd som försöker uppmärksamma bl.a. valfångsten med ganska intressanta arbetsmetoder. I artikeln finns den oscarbelönade dokumentärfilmen om delfinslakten The Cove med på ett hörn, och igår snubblade jag över den på Netflix.
Efter en och en halv timme är det fortfarande lite oklart varför delfinslakten är så vidrig (är det förgiftningsaspekten med kvicksilverhalten i köttet? eller är det extra hemskt för att delfiner är så gulliga?), men det är nog en och en halv mycket spännande timme. Dessutom är det ju nog alltid fascinerande att se folk som är så passionerat engagerade i något att de faktiskt gör så gott som vad som helst för sin hjärtesak. Pluspoäng för att The Cove engagerade mig så mycket att jag måste googla "Taiji after the Cove" när filmen var slut för att kolla om nånting har hänt sen filmen släpptes.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hej då tutten!

Sedan ungefär i höstas har det här med tutten (nappen) och det faktum att vi måste göra oss av med den seglat som ett litet mörkt moln på horisonten hemma hos oss. J är så fäst vid den, och blev det bara mer och mer hela tiden. I princip har hon den bara då det är sovdags, men det är omöjligt att få den av henne då hon vaknat utan en halv timmes bråk, och den senaste tiden har hon börjat galltjuta efter den också då vi kör längre sträckor. Och väljer man mellan att lyssna på hulkande gråtskrik eller inte i två timmar på motorvägen till landet, så väljer man ju tystnaden, alla gånger. Så då var vi lite fast i vår egen fälla... Men! Sen blev hon mittiallt superförkyld på söndag kväll och efter en dålig natt till måndagen kunde hon fortfarande bara andas genom munnen på måndag kväll pga allt snor. Så då tog jag tag i möjligheten och tog bort tutten eftersom natten ändå såg ut att bli orolig. Status måndag kväll: 40minuters storskrik (hon gallskrek så B undrade "mamma, varför är
Läs mer

Ett veckoslut på landet

Bild
Vi tillbringade veckoslutet på landet och gjorde allt sånt som små stadsbarn inte har möjlighet till annars: Trädgårdslandet skulle vändas och B och J rensade ogräs ("tycka inte om o-gäs heller", tyckte två-åringen), plockade daggmaskar i små ämbaren och hjälpte till att plantera hela rabatten full med penséer. Det var nästan mest populärt, mest för att det involverade både sprutkanna och vattenslang, och vatten är ju alltid kul.  Mellan varven satt de i gräset och plockade vitsippor (utan stjälk såklart) som de kom springande med. Små sönderkramade små blommor som under stor andakt skall placeras i en äggkopp.  På lördag eftermiddag tog jag ännu med B på ett snabbesök till min kusins bondgård för att hälsa på korna och grisarna. Mycket roligt, tyckte både han och jag!
Läs mer