Om vårdledighetsdebatten

Jag är mycket positivt inställd till vårdledighetsreformen som diskuteras nu, jag tycker att det är mer än rättvist att om föräldrarna vill att barnet skall vara hemma tills hen fyller 3 så får båda föräldrarna dra sin del av lasset. Sen läste jag ett inlägg om samma sak hos Christa och tycker att hon sätter fingret på spiken här:

- Att det helt på riktigt är svårt att skilja barnets bästa och sina egna drömmar och behov. Att det nästan inte går att frigöra sig från sin egen livssituation så att man helt objektivt kan se på saken. Av egen erfarenhet vet jag att lust att vara hemma med barnen ibland är olust att jobba. Men också att lust att jobba ibland kör över det som är bäst för hela familjen. Att triumfen över att få vara barnets centrum ibland kan vara viktigare än de altruistiska strävandena. Och att brist på jobb, olust att ta tag i sin utbildning och ångest inför framtiden ibland gör att föräldrar är vårdlediga.



Kommentarer

  1. Så klokt! Tack för den länken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon lyckas få mina ostrukturerade tankar nedskrivna!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

sökes: bordsben

Sanningarna