Distansarbete med fladdrande öron

Idag jobbade jag några timmar från det lokala caféet i vår hemförort och konstaterade igen att i den här miljön har folk inga som helst hämningar utan talar vitt och brett om ditt och datt i båda sina egna och alla andras liv - under de två timmarna jag satt där fick jag en rejäl dos information om
- drama inom församligen
- vems dotter som har förlovat sig med vem (det kommer inte att hålla, är tydligen tesen på stan)
- de obligatoriska sjukdomsuppdateringarna
- hur mycket socker det finns i en pilttiburk (här engagerades också cafépersonalen för att väga hur mycket en sockerbit väger)
- vindkraftverken i Barösund

För att inte tala om de vanliga storyna om vad deras barn håller på med.

Måste verkligen försöka komma ihåg att väggarna har öron i den här stan...