Less or more

Lite annorlunda jobbrutiner den här veckan då jag är på skolning i fyra dagar istället för att göra mina vanliga arbetssysslor. Så länge man inte hade något egentligt ansvar i projektarbetet var det här med flera dagars skolningar roligt - man tänkte mest på gratis luncher och eftermiddagskaffe och förmiddagsbulle och så kanske man lärde sig nånting nytt på köpet. Nu är både jobbet och skolningarna mer krävande, och följaktligen jobbar jag typ dubbelt med att hålla koll på att jobbet inte står stilla medan jag är borta samtidigt som jag försöker suga åt mig så mycket teori som möjligt från skolningen. En sak har iallafall inte ändrat - det finns alltid, alltid, en person på skolningen som är den som smörar med lärarna och har svaren på alla frågor och sitter längst fram och vill visa sina lösningar på problemen inför hela klassen. Oh well, så länge han pratar på kan jag skicka några jobbmail och peta iväg det här blogginlägget.

Efter ett veckoslut som ensamstående förälder (och då har jag inte ens behövt vara ensam) är tystnaden på jobbet en måndag morgon då ingen annan ännu kommit nästan det bästa man kan tänka sig. Sovmorgon skulle ha vunnit tävlingen, men det var nu tyvärr inte ett alternativ...

Som motvikt till konsultarbetet var det riktigt kul att ta spaden i vacker hand och vända trädgårdslandet för hand igår och idag. Nu är det uppgrävt och klart för en ny säsong nästa vår! Som kvitto på posten är jag nu ganska mör i kroppen och vet inte riktigt hur jag skall få de sista timmarna innan läggdags att gå tillräckligt snabbt... Som tur är det måndag imorgon så man får vila på jobbet!

Vissa veckoslut är längre än andra - igår hann vi först med släktträff innan juristen och jag hoppade på båten till Tallinn. Lite shopping, en massa god mat och en hotellnatt på fina Three Sisters (perfekt hotellval för miniloma på tumis!), och det känns som om vi skulle varit borta hur länge som helst.  Tallinn visade sig från sin bästa sida och med en natt på plats fanns det gott om tid att utforska också de nya designkvarteret utanför gamla stan. Om det inte skulle vara för de överförfriskade landsmännen man stöter på hela tiden som får en att känna skam för ens hemland, så skulle det hela ha fått de plus för bästa minisemester nära hemmet.

Förra veckoslutet var vi på landet och tog upp de sista potatisarna och plockade plastpåsar fulla med äppel, och nu stannade vi i stan och levde svensson-liv och kokade äppelmos, krattade löv och vinkade till grannarna på andra sidan gatan. Förortsliv i ett nötskal. Men efter en jobbmässigt intensiv vecka var det skönt att äntligen ha tid att vara hemma tillsammans - sova i någon timme mitt på dagen och göra nånting alla tillsammans. En söndagkväll med bio och te på Kämp (låtsas alltid att jag är utomlands där bland silverkannorna och uniformsklädda servitörer), och batterierna är laddade för nästa jobbvecka.

Vi tillbringade halva veckoslutet i Pernå i fantastiskt höstväder - det blev något av ett stenålderssamhälle i vårt mikrokosmos med sex vuxna och tre barn då männen jagade änder och kvinnorna plockade svamp. Sen återgick vi till nutid och lät männen ställa middagen på bordet. I vilket fall som helst var det kul att träffa goda vänner och komma ut ur hemmets vrå en stund. Plus i kanten för att det gick över all (min) förväntan att ha med vår yrboll till son! Efter allt plockande och jagande och sandlådslekande och friskluftförgiftning och hemtransport hade jag inget annat val än att fixa mathandlingen för veckan idag på eftermiddagen och nu är jag slut som en urvriden disktrasa. Tur att det är renbäddat med nya lakan i sängen - jag tänker mig nån fånig liten 20minutersserie på paddan innan det blir tack och gonatt för mig.

På veckoslutet gick vi igenom prioriteringslistan för anskaffningar och konstaterade att ett skrivbord står högt upp på listan - juristen jobbar mycket hemifrån på kvällarna och vi har visserligen redan en stor skärm och externt keyboard osv, men bara ett yttepytte bord att ställa dem på. Jag drömmer om ett långt tvåmetersbord som rymmer datorhörna i ena ändan och min symaskin i andra - det kommer ju aldrig att ske att vi båda skulle jobba vid bordet samtidigt, men redan det att man kan lämna sina grejer framme för att bordet är tillräckligt stort skulle vara bra. Tanken är att skaffa en s.k. ikilevy-bordsskiva , dvs en fanerskiva ihoppressat med  tunt lager laminat på. Man kan få dem i tusen färger och mönster, men hos oss blir det nog säkert något enfärgat. Sen återstår då bara bordsbenen. Suck. Det är ju först svårt! Jag är lite sugen på HAY-benen, men är lite störd på att de finns överallt.  Hay Loop Sen hittade jag de här, och de är ju också snygga - och rela...

Alla mammabloggar bubblar med dagistankar så här på höstkvisten - det är inskolningar och funderingar till höger och vänster. Såhär en månad in på vårt arrangemang med dagmamma och lekkompis hemma är vi supernöjda med hur det fungerat hittills - barnet skiner som en sol när man går och är lika glad när man kommer hem, och det bästa av allt är att man inte behöver klä på honon och föra och hämta och passa så mycket tidtabeller. Vår grundtanke med det här arrangemanget var just det att det är flexiblare för oss, att vi förhoppningsvis slipper en stor del av vintersjukdomarna, och att man inte behöver bli hemma från jobbet för vareviga lilla snuva som barnet ändå drar på sig. På morgonen far jag svintidigt (tåget går redan före sju - i ett tidigare liv hade det varit otänkbart!) för att kunna vara hemma efter fyra, och juristen åker senare och kommer senare. Vardagen rullar på, det jobbigaste är att få matbutiksresorna in i ekvationen, och jag funderar på att testa en middagskasse n...

När jag berättar att vi pendlar till jobbet med tåg suckar varendaste en man pratar med och börjar klaga på hur mycket problem det är med inställda och försenade tåg. Hittills har jag inte stött på några problem överhuvudtaget - tills idag. 07.04 kommer meddelandet på perrongen om att 07.06-tåget är inställt. Jahapp, börjar vintern nu? Eller vad skyller man på när det inte finns snö som skulle hindra tågens framfart? Bara att vänta på 07.26-tåget och hoppas på det bästa.

Någon gång på veckoslutet började B slå sig på örat och säga "B ont öra, B ont öra!". Han sov ändå hur bra som helst och var inte alls gråtig, så försök nu sen veta om han faktiskt har ont i öra eller om han bara hittar på alltsammans... När han ännu höll på med det på onsdag ringde vi till hälsostationen i vår nya hemkommun på morgonen och fick, hör och häpna, en tid 20 minuter senare, där det genast konstaterades att han inte har öroninflammation med däremot hela södra finlands produktion av öronvax i örat så det kändes kanske lite konstigt. Lite öronskölj på det och så var det klart. Man blir lite smålyrisk över att ha fått så bra betjäning så snabbt på en kommunal hälsostation - så där korta väntetider var närmast en utopi i huvudstaden.

Efter många veckor på språng var det skönt att nästan bara vara hemma det här veckoslutet - äntligen hade vi tid att flytta runt lite möbler, känna efter var nya soffan skall bo och hur vi vill ha det. Vardagsrummet börjar ta sin slutliga form och vi fick till och med några tavlor upphängda, så sakta men säkert artar det sig. Det svåraste med att flytta till så här mycket större är att man skulle vilja ha allt klart på en gång, men det skulle innebära en otrolig mängd nyanskaffningar och det är inte möjligt. Så vi filar på en prioriteringslista och jobbar med det vi har, och försöker att inte vara så otåliga. Hemma.

Om man bortser från morgonhettan känns det mer än okej att stå på tågstationen och vänta på vanliga 06.58-tåget till jobbet. Det blir intressant att se hur varmt vi har på jobbet, vi har nämligen ingen AC... Juristen har ännu två dagar ledigt för att mjukstarta B med hans nya vårdarrangemang - sen börjar vardagen på riktigt. Hej då semestern och evighetslånga dagar, hej alla rutiner - ni är mer än välkomna!

Efter fyra och en halv vecka semester på landet har jag massiv hemlängtan och är glad över att vi sedan länge planerat åka hemåt imorgon. Några semesterdagar i stan väntar innan jobbet kallar på måndagen, och vet ni, det känns helt okej. Med oss tar vi solbruna ben och sand överallt och solkrämsklibbiga kläder och lilla B som lärt sig tala hela meningar nu på sommaren "B låååsa stora stora plupplor" (B blåser stora stora bubblor). Fem veckor tillsammans var just passligt, nu vill min hjärna göra andra saker än blåsa bubblor.

Igår kväll fick vi skrämselhicka när vi plockade ut tomflaskorna ur diskskåpet och märkte att det droppat vatten från en rörfog och allt vad blött överallt. Så typiskt att vattenläckage alltid uppdagas på söndagkvällar när man inte kan göra nånting! Resten av söndagskvällen målade jag upp skräckscenarion för mitt inre, men som tur ordnade allt sig idag, den spruckna fogen är utbytt och som grädde på moset upptäckte vi som tur läckaget så tidigt att vattnet inte orsakat nån skada i konstruktionerna. Bara att torka upp och låta stå och lufttorka en tid så är allt prima! Vi stänge förstås av vattnet igår när vi upptäckte läckaget, så nu efter ynka 18 timmar utan vatten skall jag njuta ner än någonsin av att diska. Länge leve rinnande vatten inomhus!

Juristens semester tog slut men min och Bs sommar fortsätter ännu ett tag - vi njuter av solen och värmen och flyttar oss från sandstranden till plaskbassängen till sandlådan och går en sväng till torget och köper jordgubbar däremellan. Och så svär jag lite tyst när B vaknar alldeles för tidigt på morgonen och är litelite avundsjuk på att juristen får gå på afterwork i sommarhelsingfors. Det enda dåliga med att ha semester på landet är att man missar sommarhelsingfors. Men fördelarna överväger klart nackdelarna, så jag klagar ej! En liten omotiverad blombild på det!

De först två nätterna utan tutt har gått bra: Den första natten vaknade han inte alls och inatt vaknade han två gånger och var ledsen. Svårast är att somna in, och han verkar ha störst problem med att veta vad han skall göra med sin mun - när man tar honom i famnen märker man att han smackar och har sig... Den första kvällen då tutten just förvandlats till en betongbil var han mest arg då han skulle sova. Han ropade på allt han kunde komma på för att få komma upp ur sängen (Hitta bilen! Tappa kossan! Komma bajs!) så det tog en stund att få honom att lugna sig, men inte en enda gång frågade han efter tutten. De första orden på morgonen var "Hitta tongbilen!", och bara då han skulle sova dagssömn pratade han lite om tutten, men han sov i bilen då vi åkte på utflykt så det blev aldrig nån riktig läggningssituation på dagen. Igår kväll och i natt var han mera odefinierat ledsen och man fick trösta mer än lugna, men när han en gång somnat in ordentligt vaknade han bara några gånge...

Förra semstern körde vi sömnskola, den här gången tar vi fajten med tutten. B har just vinkat hej-hej till tutten och magiskt uppenbarade det sig en betongbil på samma ställe en stund senare. Än så länge ser det lovande ut, får se vad reaktionen blir när han inser att den inte kommer tillbaka tills det blir dags att krypa ner i sängen...

Förra året yrade vi runt som yra höns varje gång B sov en tupplur. Det var träd som skulle fällas och grejer som skulle fixas hela tiden. Nu har vi uppnått en lämplig nivå där det visserligen finns grejer att göra, men ingenting som är akut. Så när B sover tar den ena hängmattan och den andra solstolen och så rör sig ingen ur fläcken innan B vaknar om två timmar. Det heliga semesterlugnet.

I höst måste vi göra något åt att de stora träden gör att det blir skugga på tok för tidigt på dagen på gräsmattan. Men det är så svårt - man vill inte ha för mycket insyn eller för mycket blåst, men inte heller för mycket skugga... Men annars kom sommaren med besked - nu är det solkräm och saft och kex i en korg och sandlekar på stranden hela eftermiddagen som gäller. Imorgon skall jag introducera B till en viktig del av mina barndoms somrar: Lokalbiblioteket! Därifrån bar vi hem travar med böcker varje vecka och slukade dem på stranden och i hängmattan. Riktigt på den nivån är vi inte ännu med B, men det skall böjas i tid det som krokigt skall bli!

Aha - det var inte (bara) en hare, vi ertappade nyss ett rådjur i full färd med att mumsa i sig de sista ärterna. Tyvärr verkar den vara ganska tam, trots att den såg oss ställde den sig bara och poserade i skogsbrynet några hundra meter ifrån oss...