Huvudkontor med parkett

Idag jobbar vi från kontoret i Oslo. Enormt nytt komplex där en stoooor norsk teleoperatön har sitt huvudkontor och där min arbetsgivare hyr in sig på några våningar. Men det är bättre att jobba här än på projektsiten utanför stan där det är dammigt av byggarbetena överallt.
Det mest coola med det här kontoret är att träparketten som de satt in knarrar som i gamla hus - så där hemtrevligt mysigt. När jag kommenterade det här fick jag veta att den här teleoperatören som byggt kontoret tror på stimulerande arbetsmiljöer och att knarrande parketter ofta väcker positiva minnesbilder hos arbetsgivare. Så parketten är knarrande med flit.

Gårdagens störande sak: på rådhuset i Oslo (där de delar ut Nobels fredspris btw) finns stora klockar i stil med kyrkklockor på taket. Varje heltimme ringer de. Men inte någon vanlig ding-dong-grej utan tio minuter med "I bergakungens sal" av Grieg. Alla japanska turister med digivideokameror var förstås betagna...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hej då tutten!

Sedan ungefär i höstas har det här med tutten (nappen) och det faktum att vi måste göra oss av med den seglat som ett litet mörkt moln på horisonten hemma hos oss. J är så fäst vid den, och blev det bara mer och mer hela tiden. I princip har hon den bara då det är sovdags, men det är omöjligt att få den av henne då hon vaknat utan en halv timmes bråk, och den senaste tiden har hon börjat galltjuta efter den också då vi kör längre sträckor. Och väljer man mellan att lyssna på hulkande gråtskrik eller inte i två timmar på motorvägen till landet, så väljer man ju tystnaden, alla gånger. Så då var vi lite fast i vår egen fälla... Men! Sen blev hon mittiallt superförkyld på söndag kväll och efter en dålig natt till måndagen kunde hon fortfarande bara andas genom munnen på måndag kväll pga allt snor. Så då tog jag tag i möjligheten och tog bort tutten eftersom natten ändå såg ut att bli orolig. Status måndag kväll: 40minuters storskrik (hon gallskrek så B undrade "mamma, varför är
Läs mer

Ett veckoslut på landet

Bild
Vi tillbringade veckoslutet på landet och gjorde allt sånt som små stadsbarn inte har möjlighet till annars: Trädgårdslandet skulle vändas och B och J rensade ogräs ("tycka inte om o-gäs heller", tyckte två-åringen), plockade daggmaskar i små ämbaren och hjälpte till att plantera hela rabatten full med penséer. Det var nästan mest populärt, mest för att det involverade både sprutkanna och vattenslang, och vatten är ju alltid kul.  Mellan varven satt de i gräset och plockade vitsippor (utan stjälk såklart) som de kom springande med. Små sönderkramade små blommor som under stor andakt skall placeras i en äggkopp.  På lördag eftermiddag tog jag ännu med B på ett snabbesök till min kusins bondgård för att hälsa på korna och grisarna. Mycket roligt, tyckte både han och jag!
Läs mer