Trött men nöjd
Jubileet igår blev ett hejdundrande party som avslutades först vid femtiden på morgonen med hamburgare - innan dess hade vi hunnit med både middag, fyrverkeri och efterfest med bigband. Kul!
Allra allra bäst var ändå att orkestern var här - jag glömmer alltid hur bra jag trivs med dem tills jag träffar dem igen. Det finns nog ingen gruppering som jag känner mig så hemma i som i den. Egen orkester är bästa orkester, ju.
Nu har A också åkt hem och jag sitter och slötittar på TopModel och äter fazers blå. Just nu känns hemma inte alls långt borta.
Allra allra bäst var ändå att orkestern var här - jag glömmer alltid hur bra jag trivs med dem tills jag träffar dem igen. Det finns nog ingen gruppering som jag känner mig så hemma i som i den. Egen orkester är bästa orkester, ju.
Nu har A också åkt hem och jag sitter och slötittar på TopModel och äter fazers blå. Just nu känns hemma inte alls långt borta.
Kommentarer
Skicka en kommentar