Trött men nöjd

Jubileet igår blev ett hejdundrande party som avslutades först vid femtiden på morgonen med hamburgare - innan dess hade vi hunnit med både middag, fyrverkeri och efterfest med bigband. Kul!
Allra allra bäst var ändå att orkestern var här - jag glömmer alltid hur bra jag trivs med dem tills jag träffar dem igen. Det finns nog ingen gruppering som jag känner mig så hemma i som i den. Egen orkester är bästa orkester, ju.

Nu har A också åkt hem och jag sitter och slötittar på TopModel och äter fazers blå. Just nu känns hemma inte alls långt borta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En blå-beige matta

Fördelen med barn