En saga från torsdagen
Igår hände en helt skum grej. Jag var på väg tillbaka till jobbet efter lunch med kompis V, och ungefär halvvägs, utanför metrostationen, hör jag mittiallt hur någon ropar jätte högt på min syster. Nu råkar jag ju veta att hon inte är här i närheten och att vissa tycker att det finns en viss (?) likhet mellan oss, så jag stannade, svängde mig om och meddelade
- Tyvärr, jag är hennes lillasyster
Varpå den för mig vilt främmande människan kommer springande fram till mig:
- men herreguuuud, så ni liknar varandra! herreguuud! (fortfarande jätte högt så att hela kampen helt säkert hör).
Efter att hon förklarat jätte länge jätte högt att vi liknar varandra jätte mycket och att hon gått i gymnasiet med min syster insåg hon att hon ju inte känner den här människan hon talar med, och lite tryckt stämning uppstår. Sen är det oklart vem som får mera bråttom - jag som vill bort från den vilt främmande högljudda personen eller hon som inser att hon stått och ropat på hela torget åt någon hon sist och slutligen inte känner...
- Tyvärr, jag är hennes lillasyster
Varpå den för mig vilt främmande människan kommer springande fram till mig:
- men herreguuuud, så ni liknar varandra! herreguuud! (fortfarande jätte högt så att hela kampen helt säkert hör).
Efter att hon förklarat jätte länge jätte högt att vi liknar varandra jätte mycket och att hon gått i gymnasiet med min syster insåg hon att hon ju inte känner den här människan hon talar med, och lite tryckt stämning uppstår. Sen är det oklart vem som får mera bråttom - jag som vill bort från den vilt främmande högljudda personen eller hon som inser att hon stått och ropat på hela torget åt någon hon sist och slutligen inte känner...
Kommentarer
Skicka en kommentar