Sex månader redan!

Lillasyster har blivit sex månader gammal redan och hon har full fart på - sedan någon vecka tillbaka tar hon sig framåt med sina små klibbiga tassar som draghjälp, hon har två tänder nere och sitter nästan själv i matstolen. Hon äter allt vi äter utan mjölkprodukter och salt och oftast med god aptit - bäst går det vid frukost och lunch, vid middagen är hon lite för trött för att orka koncentrera sig både på att sitta själv, öppna munnen och äta. Hon sover oftast två gånger per dag, en gång på morgonen då vi för B till parken och en gång på eftermiddagen efter lunchen (samtidigt som B sover, tack för den lugna stunden på dagen!).
Sen somnar hon tidigt på kvällen, vid sjutiden, ca en halvtimme före B. Det ger oss föräldrar lång barnfri kväll och jag är glad att vi kämpade med att vänja henne vid den rytmen för någon månad sedan.

I början av natten sover hon bäst, kanske 3-4 timmar innan man får gå peta in tutten eller mata. Och efter det är det tyvärr rumba hela natten...ibland vaknar hon med 45min mellanrum,ibland med två timmars mellanrum. Både hon och jag håller på att bli galna på den hackiga nattsömnen. Man märker att hon inte är hungrig, men hon kan helt enkelt inte somna om utan att antingen jag eller juristen varit där en sväng. Sömnskolan är inbokad till nästa veckoslut och det ser vi fram emot! Boven i dramat är antagligen att jag varit så beskyddande av Bs sömn att jag gjort vad som helst för att hon inte skall skrika på natten och nu är vi fast i det mönstret. Tur att det tar slut snart!

På dagarna är hon som tur solig och glad! I B:s lilla värld är hon en stor del och han är (oftast) så snäll och hämtar leksaker och pratar och skrattar med henne och berättar "allt är bra, ingen fara" när hon är ledsen. Bäst är hon när hon ger det sista av fruktmosen till honom, då skiner han som en sol över det extra lilla mellanmålet.  Mellan varven hinner vi förstås med vår beskärda del av syskonsvartsjuka med allt vad det innebär av fingrar i ögonen och demonstrativa hyss men det värsta har nog lagt sig. Nu när hon börjat röra på sig anar jag nog ändå att det börjar en ny fas, för nu kommer hon åt alla hans leksaker och blir antagligen  ett större hot. Vi får se.

Själv tycker jag att jag så småningom börjar finna mig i rollen som tvåbarnsmamma. I början kunde jag bli kallsvettig av blotta tanken på att åka iväg med dem båda nånstans, men nu är J så stor att hon är mer förutsägbar och man vet när hon är hungrig och när hon är trött, och jag hur både hon och B reagerar på olika situationer. Så nu har vi till och med åkt och uträttat små ärenden på eftermiddagarna med framgång - något jag var bombsäker på att aldrig skulle ske ännu för en månad sedan.

Summa summarum - allt väl i förortsfamiljen. Men lite mer nattsömn skulle vi inte tacka nej till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

sökes: bordsben

Sanningarna