Postjubileum

Så här med facit på hand så kan jag säga att det gick precis som jag anade - ca 10 sånger in på banketten var min röst totalt borta och allt som återstod var ett fånigt pipande. Inte så kul med tanke på att det inte gick att sångleda mer (stort tack till TSV som fick ta över den otacksamma uppgiften!!!) men ändå var det ganska bra partytrick. Alla skrattar oberoende av vad man säger =) Idag låter jag mer som whiskybas än ljuv flickstämma...

Men vilken succé showen var! Och det var såååå kul att stå på scen...Och den personen som kom på att ha en hoppborg på sillfrukosten borde få pris - det var det roligaste jag har gjort på länge länge. Hurra för hoppborgar!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hej då tutten!

Ett veckoslut på landet