Morgon med morgontrötta

B har ärvt mitt usla morgonhumör och morgontrötthet och idag var en morgon då han liksom aldrig hann vakna till ordentligt innan det blev dags att åka till dagis. Precis som jag själv skulle han säkert helst sitta i ett alldeles tyst och vadderat rum de första timmarna och bara få vakna till innan han möter omvärlden, men det funkar ju inte så tyvärr... Juristen och lillasyster är superpigga och stiger upp först och har redan ätit och är glada och i full fart då jag kommer ner en halv timme senare. Då har jag morgnat mig så mycket att jag kan med nöd och näppe kan säga godmorgon (det blir bättre ju äldre jag blir, det usla morgonhumöret...). Men sen blir ju klockan snabbt jättemycket och han måste ju vakna den äldre, så sen får man lirka och krama och ha honom i famnen osv i all evighet. Ibland går det bra, men ibland, som imorse går något snett och så blir hela morgonen avig. 

Morgonen är min sämsta tid, och jag får verkligen lägga band på mig för att inte också sjunka ner i en sur liten hög på golvet för att någon hade mage att fråga mig om jag ville ha ost eller skinka när jag såklart! vilken fråga! alltid vill ha ost. (Igår var det såklart skinka.)
Jag känner så väl igen mig själv i hur det känns för honom på morgonen, men det gör det inte lättare att handskas med. 

Men iväg kom vi också idag - och nu är det bara två dagismorgnar kvar innan vi skapar nya rutiner igen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

sökes: bordsben

Sanningarna