Tacksamma tankar om läggningar

Catten skrev om hur de har problem med sovandet i deras familj och det fick mig att uppskatta hur bra vi har det. De allra flesta kvällarna tystnar det i barnens rum senast vid åttatiden, utan att en behöver sitta där eller utöva någon form av markservice och sen sover de lugnt hela natten. Det betyder sköna kvällar och oavbrutna nätter med 8h sömn, och en lätt glömmer bort att det inte är någon självklarhet hos alla.

Ibland blir det ändå problemkvällar och de är sen tusen gånger mer jobbiga när en inte är van med dem. Av någon orsak är det ofta söndagskvällar som blir läggningsteater då de hetsar upp varandra till astronomiska höjder och så blir alltsammans ett kaos av kukkuu-lekar och kastande av sovdjur (den yngre) och allmänt omkringspringande (den äldre) som slutar med att någon får gå in och sätta sig i deras rum tills de somnat. Och så sitter en där och spelar candycrush och säger shhh! så fort någon lyfter örat från dynan och väntar på att de skall somna medan en tänker på allt en hade tänkt göra just nu. Och skickar tusen uppskattande tankar till sovguden som sett till att såna här kvällar ändå är i minoritet hos oss.