Picasso

Efter lång söndagsfrukost på Ilmatar traskade juristpojken och jag iväg mot Ateneum för att se Picasso-utställningen.

Egentligen tycker jag att vi mest betalade för att köa - vi köade för att komma in och vi köade för att köpa biljetter och sen mer eller mindre köade vi oss igenom hela utställningen. Jag levde i uppfattningen om att det här systemet med förköpsbiljetter fanns till för att ett visst antal kunde få se utställningen en viss tid och på så sätt skulle folkmängden regleras, men nu vet jag nu inte vad man skulle ha fått för fördel av en förhandsbiljett förutom att man skulle ha sluppit köa för att komma in genom dörren typ.


Om det inte skulle ha varit så mycket människor så skulle man nog ha fått mer ut av det hela.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

sökes: bordsben

Sanningarna