Dessa engelsmän, del N

Det finns inte många saker jag går omkring och längtar efter här, men en sak både juristen och jag suckar över många gånger i veckan är internet och telefonnätet.
I det här tekniska u-landet så funkar det helt enkelt inte, och när man är van med internet som är både snabbt, välfungerande och finns överallt, hela tiden, så känns det här som en återgång till 90-talet.

Det är mer regel än undantag att det inte finns internet och om det finns så är det trögt och låååångsamt. Textmeddelanden går inte alltid fram och om det inte finns hörbarhet på mobilen så rycker man mest på axlarna. På juristens jobb använder de trådtelefoner för det finns inte signal för mobilnätet i huset. Att de dessutom inte har laptops utan använder stationära datorer är en annan story.

Hemma har vi det största nätpaketet som finns att tillgå i det här landet med den tekniken som finns, och det fungerar oftast. Men om det väljer att sluta fungera mitt i ett avsnitt av the Crown så finns det inte så mycket annat att göra än att sucka och konstatera att vi fortsätter imorgon.
Att ifrågasätta allt det här är inget man gör och ingen tycks bry sig desto mera. Vad de gör med sina smartphones när det sällan finns någon fungerande data-anslutning är ett stort mysterium för mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hej då tutten!

Ett veckoslut på landet