Språkutvecklingen

Efter tre månader i London är vi ganska förbluffade över hur snabbt ett barn snappar upp ett nytt språk. Barnen går inte på dagis men hör såklart engelska överallt hela tiden. Dessutom går vi på musiklek en gång i veckan och sjunger många av de engelska sångerna hemma också. 

Med det här som (ganska mager) grund har B lärt sig hur mycket som helst: han kan säkert ett tiotal sånger och massor av ord och fraser, men framförallt är han intresserad av att lära sig. Han frågar nonstop vad folk säger, han upprepar det han hör och när han leker pratar han "engelska" - en fullständigt obegriplig rotvälska med några enstaka ord engelska här och där men med helt rätt språkmelodi. (Den lek-engelskan kan jag bli galen på, men det är en annan femma....)

Vi går ganska ofta till bibban och jag brukar simultanöversätta böckerna till svenska medan jag läser, men den senaste tiden har han börjat kräva att jag skall läsa dem på engelska också. Först några gånger på svenska, antagligen så han vet vad som händer, och sen på engelska. 

Finskan blir också den sakta starkare - båda barnen sjunger några sånger på finska och B lär upprepa det vår finska barnvakt säger, men han pratar inte spontant finska ännu. Min teori är att han är så verbal på svenska att han inte kommer att öppna munnen innan han kan bygga fullständiga finska meningar. Han är liksom medveten om att han inte kan ännu. Men allt är hemåt, och det skadar iallafall inte att de hör språket tre gånger i veckan. Vem vet, kanske är de trespråkiga om tre månader när vi åker hem.