Ladbroke square garden

På många sätt har vårt val av bostadsområde visat sig vara ett lyckokast, men en av de allra bästa grejerna som jag är glad för varje dag är att vi har tillgång till en egen park på andra sidan gatan. Nära oss finns visserligen både Holland park och Kensington gardens som är stora och fina, men det tar ca 15min att gå dit, och orka nu sen med det två gånger per dag. 

Så istället går vi bara över gatan och låser upp grinden och har en alldeles egen park som är stor som ett helt kvarter till vårt förfogande. 

Det hela styrs med järnhand av Garden Committee och det finns regler för precis allting, men om man håller barnen borta från blomrabatterna och från den gräsmattan som är "silent lawn" och inte spelar fotboll om man är fler än 8 personer som fyllt 13 år och inte har skor med nabbar under så är man ganska safe. (Och har man en hund måste man skicka in porträttbilder på den så de typ kan identifiera vem som inte plockar upp efter sig...)

Men vi är mest i någon av de två lekparkerna, leker kurragömma och njuter av att det är så nära hem igen. 

Här sitter jag på sandlådskanten med alla nannys som har mörkare hudfärg än barnen de jobbar för (stereotypiskt, men sant i 95% av fallen). 

De som bor inom 100 yards från staketet har tillgång till parken, så de som är här är som en genomskärning av invånarna i närheten. Av kanske 20 barn på en livlig veckoslutseftermiddag är 2-3 engelska, resten talar nånting annat. Det vittnar kanske delvis om hyresnivån eller om det faktum att internationella skolan är här brevid, eller så dras expats bara till varandra.