Less or more

Jag återupplivade min stegräknarapp och  efter en vecka visar det sig att jag ganska jämnt går ca 10000 steg i dagen - ganska många fler än jag gick en vanlig jobbdag. Idag med promenad både till och från parken och till och från bibban kom jag upp i nytt rekord för den här månaden.  Nytt rekord och ett nygammalt konstaterande - jag måste skaffa nya lenkkaren. Ungefär vi samma tid in i den förra mammaledigheten märkte jag att knäna och fötterna inte håller allt detta promenerande utan ordentliga skor, och läget tycks vara detsamma nu. Marsch till sportbutiken bara!

Efter sju veckor semester är den här familjen tillbaka i en alldeles ny vardag. Juristen är tillbaka på jobbet, och jag sköter hemmarumban med båda barnen hemma. B har börjat parken och är där på förmiddagarna - den här veckan har vi mjuklandat och han har bara varit där två dagar ensam den här veckan, och bara korta stunder, men det kommer att bli huippu tror jag! Parktanterna är ljuvliga och det finns passligt få barn och det kryllar av leksaker. Men det bästa av allt är att B hittills diggar det massor! På morgnarna rullar vi iväg med dubbelvagnen och B cyklar sparkcykel brevid - han orkar inte riktigt hela vägen så i något skede får han åka, men han sparkar tappert på ganska långa sträckor och är inte en fullt lika stor trafikfara som i våras som tur. Med båda barnen i vagnen och Bs cykel som extra tyngd är det sen ett...

Vi kan säga så här: våra barn är inte mogna att sova i samma rum ännu, åtminstone inte så länge J ännu äter på natten.  Kvällarna gick ännu någorlunda okej även om de höll varandra vakna ganska länge, men jag har inget behov av att utsätta varken två-åringen eller hans nära omgivning för fler nattliga svartsjukeattacker då han vaknar och ser att lillasyster får vara längelänge i famnen när han ligger och sover. Nä, det här projektet får vi återkomma till i ett senare skede. 

Lilltösen har haft sömnskola del ett den här veckan, där tanken är att hon skall lära sig att somna själv i egen säng utan att vi vaggar/vyssjar/bär omkring/matar nonstop/sjunger precis rätt sång i rätt tonläge medan hon ligger på en sammetsdyna inbäddad i guldfiltar tills hon kraschar av utmattning.  På tre kvällar med snälla metoder kom vi ner från täyshuuto i två timmar till en halvtimme av semi-joller med paus för lite gråt, så so far so good.  (o-)smart nog så passade vi då på att byta sovmiljö och hälsar på hos juristens föräldrar. Här måste barnen för första gången sova i samma rum, får se vad det blir av den här cirkusen. Efter 46minuter har följande scenarion utspelats: - "J - är du vaken?" (J säger ingenting.) Någon stund senare tappar J tutten och börjar gråta. B vaknar och ropar "J - skall vi vara vakna nu?" J gråter ännu mera, antagligen för att hon blev rädd... Oh well. I värsta fall är det bara några nätter, i bästa fall vänjer de sig vad att sova til...

Hemma igen efter en vecka på Mallorca i vårt fina resesällskap med 6 vuxna och 4 barn. Att resa med en två-åring och en tremånaders gick över all förväntan - den äldre äter vad som helst var som helst, uppför sig på restauranger och åker bil utan att knussla (om vi bortser från en förmiddag på serpentinvägar i bergen då vi fick ett anfall av åksjuka...), och den yngre bara följer med överallt utan att bry sig så mycket.  Mallorca och vårt hyrda semesterhus var perfekt för oss - korta avstånd överallt,sol och varmt alla dagar, passliga utflyktsmål men också långa lata eftermiddagar vid poolen. Eller speciellt lat kan man ju aldrig vara då man ändå måste vara på helspänn med barnen och poolen.  Passligt till den här veckan bestämde sig lillisen dessutom för att börja somna tidigare på kvällarna, så nästan alla kvällar fick alla vuxna äta tillsammans utan barn och sitta och dricka vin och prata i lugn och ro. Kombinationen barnen sover, varm medelhavsluft, inga myggor och god mat...

1. Semestern.  Att vara två vuxna, fyra händer och två famnar. Delat ansvar, att inte alltid alltid måsta ha koll på vad skall vi äta och hur mycket kläder behöver barnen ha på sig idag. Att vara alla tillsammans och åka på utflykt. Sommartorget på landet och en strand vid Medelhavet. Att kunna ge lite mer tumistid till B och att han skall slippa känna sig hotad av lillasyster.  2. Rutiner på lilltösen När semestern är här och vi är tillbaka från Medelhavet skall jag sätta kvällsrutiner på lilltösen. Jag märker att hon behöver det nu, men kan inte ta fighten nu innan resan med risk för att vår bräckliga tillvaro kollapsar totalt. Planerar att evakuera henne och mig till gäststugan på landet och försöka få ordning på kvällsyrseln. Min inre planeringsfreak är redan nu salig över att få planera läggningsrutiner. Så här kan vi nämligen inte ha det. 

Snart, alldeles snart inleder juristen sin semester och sju långa veckor tillsammans alla fyra väntar. Det blir sommar både i stan och på landet, vid Medelhavet och i vårt västra grannland och det kommer att bli hur bra som helst. Speciellt medelhavsdelen ser jag fram emot, även om semester med barn egentligen bara är vardag med barn någon annan stans. Men jag tänker mig att trotsutbrotten kanske är färre under en varmare sol och att jag kanske blir en lugnare förälder med fräknar på näsan? Och glass och strand är utan tvekan bra för alla inblandade.  Först skall vi ändå få hela det här packet nerfluget till Medelhavet - fyra timmar i en plåtburk kan eventuellt vara lite påfrestande för en två-åring så idag har jag bunkrat upp med nya sagor, klistermärkesböcker och någon ny liten grej att leka med. En ny app eller två på paddan ännu, lite nedladdad musik och ett par hörlurar samt femtielva olika snackssorter att ta fram när det kniper och man skulle hoppas att vi trillar ut ur plan...

Regn och rusk och blixtar och dunder utanför, lilla J har snuva och alla har knappt sovit i natt. Så idag bäddar vi ner oss under täcket och är tacksamma för att vi har möjlighet att slappa bort en sån här tråkmåndag. Imorgon börjar vi om. 

Juristen spelar fotbollsturnering idag och jag har äntligen fått båda barnen att sova samtidigt. Skall slänga upp fötterna på soffan, dricka te och läsa barnuppfostringslitteratur. Det äldre barnet trotsar och lär mig att bli bättre på självbehärskning och tålamod.  Postade en bild på min litteratur och beklagade mig på instagram och fick vips  en drös med kommentarer av kompisar med samma problem som önskade recensioner på boken när jag läst den. Kanske vi borde grunda något slags trotsdagis för utmattade föräldrar och utbyta erfarenheter? Idag skippar jag ändå trots-tipsen och tänker genus: 

Solen skiner men det blåser kallt på torpet idag - vi planterar sommarblommor och planerar semestern (hej Stockholm i augusti!) och rensar ogräs i trädgårdslandet. Jag drömmer om att kanske bada bastu ikväll, men får se om jag orkar med det i praktiken - bastu med en två-åring och en två-månaders är kanske inte så lätt att genomföra?  Annars är jag mest ivrig över att en av liljorna som fanns här när vi övertog torpet verkar vilja blomma i år, hittills har de bara gjort blad men inga blommor, så nu håller alla trädgårdsfantaster tummarna!

Det är kväll och jag tassar till Bs rum för att kolla att han har det bra innan jag själv lägger mig. Han sover djupt men har sparkat av sig täcket så jag lägger det tillbaka. Han suckar djupt, vaknar till och fräser "Dörren fast!" Tydligen är egna revir viktiga för såväl tonåriga som trotsåriga barn. 

Juristen är på jobbmiddag och jag var förberedd på att fixa eftermiddagen och kvällen själv med allt vad det innebär. Men så skickade en kompis meddelande och frågade om hon och deras dotter får komma och leka med B och vips försvann all tid fram till läggning utan strul och bråk och dessutom fick vi sällskap vid middagsbordet. Lilla fröken hade den goda smaken att sova sig igenom hela besöket och vaknade bara en stund innan B skulle lägga sig, så det blev egentligen aldrig något bollande av två trötta barn samtidigt vid sovdags. En stund senare somnade hon magiskt nog i bärselen medan jag åt glass och ännu mer magiskt så gick det för en gång skull att lägga ner henne utan att hon vaknade.  Slutsats - klockan är bara halv tie och alla barn sover i egna sängar utan att någon blev arg innan vi kom så långt! Kors i taket! Känner att med sån här flow som jag hade ikväll borde jag nästan sätta in en lottorad - i'm on A winning strike!

Snart har det gått två månader i den här fyrapersonersfamiljen och det känns som att vi kommit ut ur bubblan lite grann. Så här sett i backspegeln var den första månaden total yrsel - J sov lite som det råkade sig och vi hade ingen koll på nånting. Vid sexveckor hände något och bebisen blev som förbytt - mittiallt får man kontakt med henne och hon tittar och joddlar och är liksom en egen liten person. Kanske det hänger ihop med att vi fattade vad hon vill (sova inbäddad så hon är nästan svettig i en miniliten kantokoppa) och inte vill (vara vaken längre än 1h15min i streck)? Nu har vi anyways lite mer koll på läget känns det som! Mammasamvetet har däremot börjat vakna och jag känner mig lite otillräcklig - har jag inte J i famnen försöker jag ge lille B så mycket uppmärksamhet som möjligt och däremellan kanske man vill växla några vuxna ord med juristen och någonstans skulle man också gärna vilja bara vara helt själv ens en liten vaken stund utan att någon vill nånting av en. Värsta ly...

Lilltösen sover sin djupaste sömn, ute regnar det och jag bakar bullar. Vi hade ursprungligen tänkt åka till lande redan idag men det blev ändring i planerna och vi hittar på aktiviteter i stan istället imorgon.  Bra så, för trädgården här hemma skulle behöva lite omsorg innan dopet om en vecka. Helst skulle jag inte vilja att dopgästerna såg en sandhög och 10 mullsäckar utan istället såg tulpaner och lite nyplanterade perenner samt gårdsplan med sand på och lite färre maskrosor. Idag är vädret för tråkigt för att ta itu med det, så jag koncentrerar mig på bullarna så länge. 

Planerar morsdagslunch och bläddrar i kokböcker. Tänker mig att något som innehåller älgfilé och getost inte kan bli fel - kanske med grönsallad och polenta till? Och så lite päron och vaniljglass till efterrätt. Blir typ hungrig redan nu. 

Alla veckoslut borde vara tredagarsveckoslut - det känns som evigheter sedan vardagen, speciellt som förra veckan var lite undantagstillstånd då B var sjuk.  Vi hade tänkt vara hela helgen på lande men hann sist och slutligen bara vara ute ett dygn innan jag fick bröstinflammation (igen, andra på en månad - suck!), och vi fick komma tillbaka till civilisationen, läkarna och antibiotikan. Resten av helgen blev sen stadsveckoslut, men vi gjorde det bästa av det och träffade kompisar och åt lunch på stan.  Den här veckan skall jag ta mig ur babybubblan och försöka träffa lite folk - efter en månad sgs utan socialt umgänge utanför mina trygga kretsar börjar jag bli svältfödd på input från andra än juristen, dagmamman och barnen och i det långa loppet blir det lite enformigt. Dags att skicka iväg lite meddelanden och boka kaffeträffar!

Storebror har varit sjuk och hemma från dagmamman den här veckan och jag har haft båda barnen själv. Slutsats - man fixar ju nog det, men sjuka storebror måste ofta vänta mer än vad som känns rimligt när jag har händerna fulla med blöjbyte eller evighetslånga nattningar av lillasyster, och det känns lite jobbigt när han kommer ynklig med snoret rinnande under näsan och bara vill att man skall snyta och man får be honom vänta ännu lite - "mamma måste bara..." Idag verkar energinivåerna dock stiga till vanliga två-årsnivån, så imorgon är han säkert back in business igen. Igår gick allt på sparlåga och vi gjorde inte mycket mer än snöt ovan nämnda näsa och läste sjutusen böcker under filten medan jag försökte hålla alla någorlunda nöjda med pepparkakor och röd saft för den äldre och famnen/maten/vad-månne-du-vill-nu för den yngre.  Lilltösens dygnsrytm är fortfarande ett mysterium och jag vet inte hur mycket man ännu kan lära henne att somna själv så det blir mycket bärande, vag...

1. Att de verkligen är fullständigt hjälplösa och inte kan någonting alls. Man skulle tro att en grundläggande grej som att somna själv när man är trött skulle vara inbyggd, men nej. Blir galen snart på detta vägrande att somna till dagssömn. Vädjan till bebis: när du blir trött, stäng ögonen och sov en stund. Helst en lång stund på förmiddagen och en lång på eftermiddagen, inte tusen små en-minuts-snuttar åtföljt av tusen minuter av frustrationsgråt.  2. Att de inte kan kommunicera överhuvudtaget. Är du hungrig? Trött? Ny blöja? Whats up?  Ingen vet.  Det här kanske iof är ett problem hos mig, kanske jag inte bara talar hennes språk ännu.  3. Att de alltid, alltid blir hungriga just då jag har fått min mat på tallriken.  Just nu är det ändå punkt ett som är mest framträdande. Alla tips för att få minibebisar att sova någon annanstans än i min famn mottages tacksamt!

Dags att summera lite tankar kring två barns vardagen så här med snart tre veckors erfarenhet! Storebror har tagit det hela så mycket bättre än jag befarade - hittills har vi knappt sett någon svartsjuka alls, utan han pendlar mellan nyfikenhet, omvårdnad och stundvis lite irritation över att lillasyster J inte gör nånting alls och över att han inte får lyfta/väcka/ligga på/sätta sig på henne... Sötast är han när han pajar henne på huvudet och berättar att det inte är någon fara (hände senast idag när jag dammsög) eller när han ropar "nu ska du inte gråta, bebisen" om hon börjar gråta t.ex när vi byter blöja. Viktigast tycks vara att veta exakt var hon är hela tiden, det är det första han kollar på morgonen och när han kommer in från uteleken. Nu är vi så lyckligt lottade att vi har ...

En nykomling i väskgarderoben är på väg hem till mig. Från mig själv till mig själv för båda barnens skull - den gör sällskap i väskhyllan med färdigblivningsväskan, befordringsväskan, första färdiga jobbprojekts-väskan och alla andra väskor från mer eller mindre viktiga milstolpar i livet.   Nu håller alla tummarna för att den här är lika fin i verkligheten också!  (Bilden är en screenshot från closed.com i väntan på att den äkta varan kommer fram)