Dessa engelsmän...

Vissa saker gör de så konstigt, de här engelsmännen. 

Hela deras byråkratiska system baserar sig på att en har en bostad och "proof of residence". Så oberoende om en skall fixa internet, betala en räkning på nätbanken (mer om det senare...), skaffa bibbakort eller anmäla sina barn till musiklekis så skall en alltid ha proof of residence. Så då gäller det att dra fram några elräkningar, ett hyreskontrakt, någon försäkringsräkning och helst också något rekommendationsbrev innan en ens kommer lite vidare. Identifiering med körkort eller pass har de aldrig hört om, utan det är papperslappar som gäller. 
(Och allt det här behövdes ju dessutom också för att få en bostad till en börja med - snacka om ägg-höna-problem!)

Så vi skickar snällt bestyrkta kopior till alla instanser, ringer samtal för att berätta vad den sjunde siffran i bankkortets nummerserie är och väntar på att alla kvarnar mal klart. Och så tänker en snälla tankar om det nordiska systemet där en kan identifiera sig på nätet med sina bankkoder. 





Kommentarer

  1. Julia24/9/16 12:34

    Hahaha! Flashbacks från nya Zeeland, när vi skulle hyra film (!) så måste vi ha ett rekommendationsbrev från en granne, liksom wtf! Vi hade ju just flyttat så killen i kassan gick med på att fejka att nicke bodde i lägenheten bredvid. Vilket bra system.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna26/9/16 23:00

      Det där är nog ändå snäppet värre - tydligen har NZ:ska filmuthyrningsfilmer stora problem med stölder av hyrfilmer...

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hej då tutten!

Sedan ungefär i höstas har det här med tutten (nappen) och det faktum att vi måste göra oss av med den seglat som ett litet mörkt moln på horisonten hemma hos oss. J är så fäst vid den, och blev det bara mer och mer hela tiden. I princip har hon den bara då det är sovdags, men det är omöjligt att få den av henne då hon vaknat utan en halv timmes bråk, och den senaste tiden har hon börjat galltjuta efter den också då vi kör längre sträckor. Och väljer man mellan att lyssna på hulkande gråtskrik eller inte i två timmar på motorvägen till landet, så väljer man ju tystnaden, alla gånger. Så då var vi lite fast i vår egen fälla... Men! Sen blev hon mittiallt superförkyld på söndag kväll och efter en dålig natt till måndagen kunde hon fortfarande bara andas genom munnen på måndag kväll pga allt snor. Så då tog jag tag i möjligheten och tog bort tutten eftersom natten ändå såg ut att bli orolig. Status måndag kväll: 40minuters storskrik (hon gallskrek så B undrade "mamma, varför är
Läs mer

Ett veckoslut på landet

Bild
Vi tillbringade veckoslutet på landet och gjorde allt sånt som små stadsbarn inte har möjlighet till annars: Trädgårdslandet skulle vändas och B och J rensade ogräs ("tycka inte om o-gäs heller", tyckte två-åringen), plockade daggmaskar i små ämbaren och hjälpte till att plantera hela rabatten full med penséer. Det var nästan mest populärt, mest för att det involverade både sprutkanna och vattenslang, och vatten är ju alltid kul.  Mellan varven satt de i gräset och plockade vitsippor (utan stjälk såklart) som de kom springande med. Små sönderkramade små blommor som under stor andakt skall placeras i en äggkopp.  På lördag eftermiddag tog jag ännu med B på ett snabbesök till min kusins bondgård för att hälsa på korna och grisarna. Mycket roligt, tyckte både han och jag!
Läs mer