Crappycrap

Om afro-instruktören är den mest inspirerande instruktören jag stött på hittills så stötte jag på hans absoluta motpart idag. I en sal full med folk har hon (dålig) musik på högsta volym och vägrar använda mikrofon. Och så talar hon till väggen så om möjligt ännu mindre hörs. Suck. Sen hjälpte det inte heller att själva koreografin var jätte en-rörelse-per-sång-tråkig. Jag orkade inte ens stanna till slut...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hej då tutten!

Ett veckoslut på landet